Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 Berättelser, skizzer och noveller.
aldrig. Det förefaller nästan som om en Beduin i Sahara-öknen skulle
vilja ödmjuka sig för en molnsky, som utgöt strömmar af regn öfver
Cayenne. Ingen kan begripa hvad det regnet angår honom och lika
litet kan någon begripa hvad en millionärs millioner angå någon arm
stackare, som, huru han än bär sig åt, ändå aldrig får en skilling af
allt ihop. Emellertid är det nu så en gång litet befängt, men det är
ett faktum och detta är nog.
Lundman gick och gälde således blott för den hederlige Lundman,
Marias förste fosterfar, och dertill passade han också allra bäst. Han
behöfde således ej spela den löjliga, rollen af en person, som utan all
försky lian och värdighet fått; sig förmögenhet, en roll, som de fleste
spela mycket illa.
Den hedersgubben blef blott qvar några timmar, tog afsked och
reste.
Maria talade om honom i många dagar. Hon hade af Lundman
fått ett försegladt paket, med tillsägelse att icke öppna det förr än
dagen efter sedan hon gått till skrift. Det var så väl igenklistradt och
försegladt, att det trotsade hvarje forskning, fastän det till och med var
utsatt för kaptenskans nyfikenhet.
»Jo, nu må patron tro, att Lundman varit herre så mycket han
tål vid», sade denne, när häri, några dagar efter sin återkomst, i sina
arbetskläder stod på Erlingssons kontor.
»Välkommen, Lundman! Hvad nytt?»
»Jo, riktigt en söt flicka.»
»Kändes hon inte vid Lundman?»
»Jo, det gjorde hon; inte skämdes hon för mig; men jag skämdes,
skam att tala om’et, som en hund i den der granna rocken och med
klockan se’n. Visst såg jag ut som ett spektakel, men så fick jag se
flickan och begge mamsellerna och kapten och kaptenskan.»
»Och hvad tyckte du?»
»Ja, visst var yngsta mamsellen vackrare, men jag tyckte mer
om den äldsta, som är liksom en mor åt Maria. Ja, en bättre flicka
kan inte finnas.»
»Det gläder mig.»
»Ja, det säger jag rent ut, patron skulle just tänka på den flickan.
Jag tycker så precist, att ni skulle passa ihop.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
