- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
364

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3^4 Berättelser, skizzer och noveller.

Sålunda utrustad, afreste jag rned Ludvig. Resan hade varit ganska
rolig, om slädföret hade varit jemnt, men, det blef en resa dels på
släde, dels på bondvagn. Jag hade en egen otur på de der resorna.

Hela familjen var sig lik. Kaptenen hade ej förändrat sig, utom
att håret blifvit bra mycket gråsprängdt. Lynnet var detsamma, nästan
gladare, ty han hade ett barn att jollra med, han hade Maria.

Kaptenskan var samma menniska, försigtig, artig, undfallande, men
envis som en höstfrossa. Amalia deremot var alldeles förändrad. Hon
hade nästan bytt roll med Hulda, som ej mera var så sprittande
munter som förr. Hulda var allvarsammare, mera stilla och mindre
sarkastisk än förr. Amalia deremot gladare, pratsammare och lyckligare.
Hon sjöng ej mera:

»Ack! den, som ingens kärlek har,
Den kan så gerna dö!»

Nej, det tycktes som hon verkligen hade någons kärlek. Jo jo,
det är ändå fasligt hvad den kärleken kan göra de stackars flickorna
sig olika.

»Men hör du, Ludvig!» sade jag första qvällen när vi åter voro i
den. forna sängkammaren, der allt var sig likt sedan sex år. »Hör
på, du! Hulda är så allvarsam, hur kommer det sig?»

»Åh jo, hon börjar bli till åren.»

»Åh, dumheter, några och tjugu år gammal; men nu är hon
alldeles förtjusande. Hvad säger du om jag nu blef kär?»

»Du?»

»Ja, just jag.»

»I Hulda?»

»Ja.*

»Åh, det går inte, hon vill ej ha dig.»

»Hur vet du det? Har hon sagt något då?»

»Ja, det har hon.»

Min fåfänga var något sårad. Jag ville veta hvad hon sagt.

Ludvig var hemlighetsfull. Omöjligt, ej ett ord.

»God natt med dig», sade han ändtligen, »sof sött.»

Sof sött! det är i sanning ett ganska godt råd, då man talar till
en yngling, som håller på att bli förtjusad och i det samma får veta,
att det ej lönar mödan. Hon vill inte ha dig, hade Ludvig sagt.
Hade hon då förtrott den erkespektakelmakaren, att hon ej kunde med
mig. Bevars! jag hade ej gifvit henne någon anledning att röra vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/1/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free