Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 Berättelser, skizzer och noveller.
för sin lycka» och stannat på obemärkta platser. Det kuriösa vid denna
undersökning är, att de, som arbetat för att göra lycka, sett högst
olyckliga ut, och att de, »som stått i vägen för sin lycka», varit ganska
belåtna med sin verld. Huru många af den krypande lycksökarhopen,
som omgaf Gustaf III:s tron, har ej beklagat den stackars stollen
Bellman, som blott sjöng och ej gjorde något för sin ära, och hur slog det
väl ut ? De stackars krypfäna, som fikade efter utmärkelse, äro till sin
egen. lycka glömda, men Bellmans namn lefver, så länge det finnes ett
språk, som kallas det svenska.
Man måste med ömkan småle åt den befängdaste af alla
barnsligheter, den att söka sin lycka i att vara olycklig.
Mamma majorskan - visst fans der hos henne någonting af
barnet qvar, men det passade icke - hon beklagade till och med sin
Jakob, att han många gånger var så verkligen barnslig, som han var;
men vinsten på hela spelet hade bestämdt majoren. Han var
ungdomlig och glad ännu, majorskan föråldrad och tråkig.
Äfven Amalia hade åldrats något, men ännu låg samma sken af
barnafrom resignation i hennes ögon, som det fordom låg.
Hon var nu gamla flickan, några och trettio år gammal, och tänkte
ej mera på att »bli sin egen». Hon. var glad, mycket glad, det kunde
man se; glad åt sin Marias lycka, åt hennes glädje och den framtid,
som lofvade lugn och frid och lycka och belåtenhet.
Fästman, doktorn, var en ung, hygglig karl, som, besynnerligt nog,
nöjde sig med en distriktsläkareplats, då han otvifvelaktigt ganska väl
hade med lycka kunnat uppträda på en mera lysande bana och der
poussera fram sig genom två procent egen duglighet och nittioåtta
procent rekommendationer af beskyddare och vänner och väns vänner och
små återtjenster, och hela denna härfva af omständigheter, som utgöra
de der nittioåtta procenten af lycka i ens förehafvanden. Men han
var tydligen en af dessa, som. »stå sin egen lycka i vägen», och Gud
ske lof för det. Då kan så väl han som Maria bli ett lyckligt par;
ty Maria ingick icke som en siffra i lyckoberäkningen, utan utgjorde
en hel summa, och så bör det vara.
»Vet du, mamma», sade majoren, »nog gifta sig Georgson och
Maria af tycke alltid, inte har han sökt efter en rik brud; men hör
du, det var sant, den der skojaren Singelberg, tapettryckaren, gifte sig"
för flera år sedan med en rik och söt flicka. Nu är han, har jag fått
veta, hård och gemen emot henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
