Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Lundman och hans vänner. 37l
»Det är väl Erlingssons berättelse, lille Jakob», sade majorskan.
»Nej f-n heller, det är Ludvig, som skrifvit derom, fastän jag
glömt det. Han, Singelberg, skall vara en riktig hustyrann, en gemen
persedel på alla vis emot sin hyggliga hustru.»
»Kan inte det förklaras deraf att han ej gift sig af tycke?»
»Nå, hvarför skulle han då gifta sig?»
»Ah, behofvet bringar mången att ...»
»Begå kanaljstreck, och bland dem är att inbilla en flicka, att man
älskar henne, då det bara är hennes pengar man vill åt och sedan
.behandla henne illa.»
»Vi skola ej döma. Dömer icke, så värden I icke dömde.
Singelbergs första kärlek hånades.»
»Ah f-n, en sådan slyngel har aldrig haft någon första kärlek;
men, likgodt, han är gemen mot hustrun.»
Majorskan teg. Man såg tydligen, att hon ej medgaf något, till
och med tapetaffären hade ej ändrat ett jota af hennes åsigter om
Singelberg.
Majoren tog mig under armen och gick in i ett annat rum. »Hör
du, gumman håller i sig. Det, som en gång kommit in i en qvinnas
själ, går aldrig ut igen.»
»Det kommer sig deraf», förklarade jag, »att qvinnan tänker med
hjertat, och der gälla inga förnuftsbevis.»
»Vete f-n hvad de tänka med, men det är som köra hufvudet
i väggen, ingen reson, inte tecken.»
Senare samma dag kom lektor Ludvig med sin Hulda. Men, min
Gud! det såg ut, som om herrskapet haft med sig en hel dockteater.
Lektorn hoppade ner af kusksätet. Guds välsignelse inuti vagnen
gjorde, att pappa fick lof att sitta »utanpå». Derefter urlyftades den
ena ungen efter den andra. En gunstig herre i rutiga byxor hette
naturligtvis Jakob, en liten flicka Amalia, en annan Anna, en Ludovika,
en liten pilt Carl o. s. v., och så kom mamma Hulda.
Aren hade med lätt hand vidrört hennes glada, lifliga ansigte.
Hon var midt i högen af sin familj den samma skälmska, glada varelse
som fordom, och det dröjde ej länge, förr än min hustru fick veta
temligen noggranna detaljer af min ungkarlstid, detaljer, som jag till
en del glömt, till en del icke framstält på långt när så roligt.
Ändtligen några dagar derefter kom bröllopsdagen. En viss oro
förmärktes i hela huset. Gubben majoren gick många gånger opp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
