Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minne från Castenhof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minne från Castenhof. 387
Så talade ynglingen, och flickan trodde honom. Hvarför skulle
hon ej tro honom, då han trodde det sjelf?
Det begaf sig under Gustaf IV Adolfs första regeringsår, att en
båt, rodd af några danska sjömän, oaktadt det disiga vädret och
vågsvallet, med temlig fart sköt fram öfver sundet från Helsingör till
Helsingborg. Tvenne män, som tycktes vara resande, hade sin plats
akterut i båten. Den ene var lång och smärt och tycktes sjuklig.
Ansigtet var blekt, djupa rynkor hade lagt sina veck på pannan, och de blå
ögonen stirrade utan att röja något egentligt intresse på den dunkla
svenska vallen, som småningom steg opp ur vågorna. Den andre var
en mindre man med mera tät kroppsbyggnad och någonting jovialiskt
i fysionomien, som bjert stack af mot reskamratens mörka min.
»Hm. Jag kan försäkra fänriken», sade mannen, »att det nu blir
annat ljud i pipan. Den Allsmäktige reser nu i sin tur till utlandet.
Reuterholms välde är förbi.»
»Men tror auditören, att jag åter kommer in i tjenst?»
»Ja, visserligen gör ni - inte kan Konglig Majestät lemna dem,
som under baron Armfelt arbetade på att undandraga honom
förmyndarskapet, i sticket -nej bevars. Dessutom, så lefver ännu er Anna.»
Ett plötsligt sken glänste i de dystra ögonen. »Hon - ja, hon
lefver ju - men», tillade han dystert, landsflyktingen har ingenting att
erbjuda henne - hon har lofvat att vänta på mig och min lycka; men - »
»Åh, det går galant. Jag skall bli er förlagsman så länge. Den
der kamlottskappan är skral och på det hela habiten inte just bra; ni
skall kläda opp er - ja - och så gå opp till kungen och söka att
få en syssla, sedan så betalar ni. Åh, ni kan inte tro hvad det
nappar bra just i morgongryningen af en ny dag.»
Den andre tycktes lugnare och till och med smålog, när han satte
foten i land och stod på svensk botten.
Hans historia var mycket enkel. Det var Axel Herrmansköld.
Han hade aldrig haft böjlighet nog att begagna konjunkturerna, och
allting här i verlden består af bara konjunkturer. Enfaldig är den, söm
tror, att man kan gå rakt fram på lyckans bana eller på det vida
hafvet. Stormar och strömdrag förändra ständigt kosan -
oupphörligen måste styret vridas, seglen brassas åt annat håll och loggen
kastas; och ändå lider man af afdrift - kommer åt andra håll än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
