Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minne från Castenhof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3^8 Berättelser} skizzer och noveller.
man precist vill. Axel förstod ej den konsten och detta gjorde, att
han stod som fänrik, ännu då Gustaf III föll. Axel var icke qvick
eller snillrik - han hade ett rent och godt förstånd, men ingenting
lysande, ingenting, som kunde göra lycka i ett briljant hof.
Ännu sämre blef det under den nya styrelsen - han föll alldeles
i glömska och i en bris af ärelystnad eller rättare framtidslust ’blef
han inblandad i Armfeltska intrigerna, nästan utan att veta det sjelf.
Saken misslyckades och han flydde, för att ej falla i någon af de
snaror han såg utläggas, utan att förmå akta sig för någon. På utländsk
botten blef det frågan om att hafva något att lefva af, och lyckligtvis
kunde han blåsa flöjt. Han gaf således undervisning på flöjt; men
instrumentet är urmodigt, och således blef utkomsten derefter.
När Gustaf Adolf sjelf mottog regeringen, vaknade
landsflyktingens förhoppningar; men de nedslogos snart åter. Då kom auditören
Thorner på en resa till Carlsbad, träffade den hederlige fänriken och
tänkte: »det kan bli något af honom - det kan gagna mig i
framtiden», och så bestod han resan. Och nu voro de i Helsingborg.
Axel satt på sitt lilla rum hos auditör Thorner och skref ett
bref. Den långe, bleke mannen såg glad ut - den dystra blicken
hade förändrat sig - man kunde se, att en stråle af hopp speglat
sig deri.
Brefvet var halfskrifvet - redan på andra sidan; men der
återkom så ofta orden »min Anna», att det icke var svårt att gissa till
hvem det skrefs. Det var första gången på många år den stackars
Axel hade haft något godt att berätta för sin ungdoms älskade.
Hans ungdomsdrömmar hade vaknat till verklighet - om allt
gick väl; men så är det: när man börjat få reda i en trasslig
garn-härfva, är det ju möjligt, att det går ett bra stycke, äfven om det i
verkligheten trasslar sig vid nästa hvarf.
Axel afbröts af auditören, som helt fryntlig steg inom dörren med
utrop:
»Så är jag då här igen! - Hur gick det med audiensen -bra?
Ja - bestämdt bra. - Nu är jag hemma igen. Tant Gustafva har
upprättat sitt testamente, och fänriken får sig en liten rund summa.
Var det icke det jag sade, då vi sqvalpade i sundet? - bra går det,
sade jag - förbannadt bra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
