Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minne från Castenhof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minne från Castenhof. 389
»Men tant Gustafva har aldrig kunnat med mig.»
»Jaha, så länge det gick er illa, ja. - Menniskorna äro som
skatorna, blir en stackare på något sätt lemlästad, visst skall hela packet
hacka den syndaren, tills han är skallig som en dufunge; men går det
väl, hittar hon en kött-trasa eller annan godbit, så kommer sällskapet
skrattande och komplimenterande med på kalaset. Jo, si gumman är
mycket sjuk, klen som f-n, och så gick jag dit och sade: »er brorson
Axel Herrmansköld har återkommit».»
»Ni altererar mig med det namnet.»
»Ingen alteration alls» - sa’ jag - »han står högt hos kungen
som sjelfva f-n, och är kallad - fröken märker - »kallad» till
audiens just i dag, och kungen kallar ingen annan än den han vill
visa nåd.» Då fick käringen - förlåt! gamla fröken en ann’ fysionomi
och sade: »jaså, skulle han också en gång bli folk.» »Ja, det är säkert»
sa’ jag - och så började jag slå omkring om de timliga tingens
obeständighet, tidens osäkerhet, om att Herran kunde kalla - och så
vidare - och hur jag körde och vände med käri - förlåt! fröken, så
skrefs der testamentet, och der får fänriken en liten honnett summa,
som icke allenast räcker till tarflig utkomst, utan ock betäcker edra
vänner - hm -»
»Haf tack, bäste auditör!»
»Håll! än audiensen?»
»Jo, kungen tog emot mig, på sitt sätt nådigt.»
»Jaha, det var det jag sade.»
»Men stelt.»
»Jaha, det är så hans vana. - Högtsalig pappa var allt för ledig,
han, af sig och det dugde icke - nu så skall sonen vara stel - det
måste väl stå pall. Vidare!»
»Ni heter Axel Herrmansköld?»
»Ja, Ers Majestät.»
»Ni begär min nåd.»
»Ja, Ers Majestät.»
»Adjö med er, min käre hofjunkare Axel Herrmansköld - och
dermed var audiensen slut.»
»Hofjunkare, gratulerar - en början. - Mjuka tjenare, min
bäste hofjunkare. - När kungen gaf er tjensten, så passade tant
Gustafva på att ge er en stek att skära för af - ha, ha, ha!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
