Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre smultron, tre kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre smultron, tre kyssar. 397
okunnighet; det är den granna ytan, genom hvilken tomheten märkes
i motsats mot den mindre fina, som purpras af lefvande blod, hvilket
kommer inifrån och spritter i hvarje åder.
»Hvad tycker mamma om Julie Liljemark? - hon är likväl en
ovanlig flicka. ..» - en liten matt gnista af afund blixtrade vid dessa
ord genom frökens själ.
»Hon är rätt behaglig», sade damen; »men hon är romanesk och
besynnerlig; de der Lafontaineska romanerna hafva gjort henne till en
svärmerska; hon drömmer om dygd i hvarje vrå.»
»Det är likväl en skön dröm», sade den bleka flickan.
»Men en enfaldig dröm», sade modren; »när onkeln dör, och
med hans gourmanderi kan det ej dröja länge, tillfaller fideikommisset
en annan branche af familjen, nemligen Liljemark af Björkvik -
baronen är en Liljemark af Östraby - då har Julie ingenting och likväl
afslår hon kammarherren Liljemarks anbud - han är fideikommissarie
efter fruns onkel.»
»Men kammarherren är ju en löjlig menniska», sade dottren, »han
skryter ju oupphörligen. Om hon icke vill ha honom, så...»
»Så», fortsatte modren, »är hon enfaldig. Kärlek, mitt barn, är
ej något nödvändigt; jag älskade väl aldrig min salig Jacques, men jag
vördade hans goda egenskaper, hans dygder; dessutom, då man lefver
i en viss sfer, bortfalla alla dessa illusioner, som göra det sämre
folket så outsägligt lyckliga eller så djupt olyckliga - man är (suckar)
hvarken lycklig eller olycklig, man vet att lefva och inför folket visa
att man är öfverlägsen öfver sina egna känslor.»
Flere samlades, samtalet vändes åt annat håll, från kärlekens och
äktenskapets lycka - »hvad vet jag?» - till en recension öfver
excellensens fux, eller lilla Bijoux’s trohet eller papegojans ovanliga förstånd
och talförmåga.
Ordensskattmästaren följde sin brorsdotter till vagnen, fotstegen
smälde ner, den lätta flickan smög så lätt som en ande i vagnen,
hennes onkel deremot kom hela det flyttbara huset att gunga som af
en jordbäfning; ändtligen voro de inne, och hästarne ryckte till.
Vagnen rullade utåt gatorna, lyktorna lyste förrädiskt i mörkret,
redan såg man den glindrande fönsterraden på grefvinnan Nordensvärds
våning, en stor folkmängd stod packad utanför, ty den fattige fryser
gerna för att se hur den rike njuter. Då vagnen skulle genom denna
folkmassa, skyggade hästarne till och man hörde ett dämpadt barnskri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
