Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre smultron, tre kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39*3 Berättelsert skizzer och noveller.
som strax tystnade. Julie kastade förskräckt blicken ut på den väl
upplysta gatan; hon såg en välklädd man kasta sig mellan de
stegrande hästarne och upplyfta något, som i det flämtande skenet från
den upplysta våningen syntes vara. ett bylte trasiga kläder. Nu
framkom mannen på en mera klart belyst fläck, och nu såg hon, att han bar
en trasigt klädd gosse, sorn syntes sanslös. Hans bleka ansigte låg
tillbakalutadt öfver mannens arm, ett sår i pannan blödde starkt och
blodfärgade hans ljuslockiga hufvud.
»Gif rum», sade gossens räddare högt och trängde sig hastigt
intill vagnen, och när han kom intill dörren, fortfor han talande inåt
vagnen: »mitt herrskap, edra hästar hafva gjort olycka, det är er pligt
att låta bortföra gossen till ett ställe, der han kan få hjelp.»
Ett darrande »ja» hördes inifrån vagnen, och i nästan samma
ögonblick slogs dörren opp, och en skön flicka stod i ett språng på
gatan. »Stig in, herre», sade hon brådskande, »stig in med gossen
och dra försorg om att han blir räddad; onkel! var god stig ut på
andra sidan.»
Den okände, som var en yngling, lydde i ögonblicket den sköna
flickans befallning och steg in i vagnen på samma gång som gamle
baronen, muttrande något om packets oförskämdhet och sin Julies
barnslighet, kröp ut pä andra sidan; denna gång åtminstone gaf
rikedomen och rangen efter för fattigdomen och nöden.
Julie kastade ännu en gång blicken på den ädle ynglingen; hon
tyckte sig igenkänna honom, fastän hon äfven fann, att hon aldrig
sett honom förr än nu; han var kanske hennes ideal, som hon
sam-manletat sig bland sina stilla drömmar om framtida lycka.
Det finnes knappt någon, som icke på förhand gjort en
grundritning af sin framtid, och dervid äfven målat ett porträtt af sin
följeslagerska genom lifvet; nästan alla hafva skickat sin själs dufva in i
det tillkommandes dunkla rike, och alltid har hon återkommit med en
oljoqvist, frisk och grön som hoppet. - Om denna dröm slår in, om
vi någonsin träffa originalet för denna fantasibild, så igenkänna vi det
strax och hviska vid oss sjelfve: den var det.
Julie hade sett detta öppna, milda ansigte, dessa lugna och talande
ögon, hon hade hört denna välbildade mun tala, tala kärlek till och
med; men hvar? men när? - I dina drömmar, goda flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
