Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre smultron, tre kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 Berättelser, skizzer och noveller.
spraka med hvarandra öfver näsan, framträdde i midten af rummet
och förkunnade, att man i galleriet hade arrangerat en tableau vivant,
till hvilken sällskapet inbjöds. Den långe utroparen var ingen annan
än kammarherren Axel Liljemark till Björkvik, presumtive arftagaren
efter baron Liljemark af Östraby och Julies adoratör par preference.
Sällskapet troppade åstad till galleriet, ett långt rum prydt med
blompallar längs efter väggarne; i fonden dolde en purpurfärgad gardin
taflans öppning. Sällskapet ordnade sig under ett oupphörligt joller
och prat; ett fortepiano och en harpa läto höra något rätt vackert,
som dock mycket förgick i sorlet; ändtligen for täcket åt sidan och
taflan var synlig.
Det var Rafaels madonna. Julie satt der, blek ännu som en lilja,
klädd i en ljusblå mantel, hvilken i lätta draperier föll ned omkring
henne; hon fastade sitt själfulla öga på ett skönt barn, som, sträckande
sina små armar mot henne, hvilade i knäet; en annan gosse stod
stödjande sig mot hennes knä och blickade förvånad på det sköna
barnet; på hans staf, som slutades i ett kors, såg man att det var den
lille Johannes.
Ett allmänt utrop af beundran lopp genom sällskapet, och
kammarherren Axel hviskade till sina grannar: »då jag arrangerade denna
tablå, tog jag en trogen kopia af originalet för mig - min imagination
hjelpte det öfriga. Passar icke Julie Liljemark förträffligt till en helig
moder? Jag har ej glömt min latin, mäter amata, intemefata - öra
pro nobis - heter det - hvad tror ni, mina damer, jag läser ännu
med lätthet min Horatius och Curtius.»
Förhänget föll, och åter började sorlet. - Det blef senare; man
gäspade, man hade tråkigt, man satt förgäfves och bläddrade i alla de
vackra gravyrverk, hvarmed borden voro öfverlastade. Ändtligen kom
soupén - hvar och en reste hem till sig - alla försäkrade, att de
haft en oändligt intressant afton, hvar och en påstod, att det varit
särdeles animeradt; men alla återvände med glädje hem till sitt för
att sofva ofvanpå alla nöjets strapatser. Så gjorde äfven baron
Liljemark af Östraby.
En tid hade förgått, hvarje dag hade Julie fått underrättelse, att
den öfverkörda gossen blef bättre och bättre. Hon lät göra kläder åt
honom, som skickades till honom på sjukhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
