Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre smultron, tre kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4° 2 Berättelser, skizzer och noveller.
gyckel, och hon var uppfostrad på landet; bland skogen och ängarne
trifdes hon bäst.
»Utan far och mor», upprepade hon derför sakta vid sig sjelf.
Hela skilnaden mellan henne och gossen var, att hon satt inuti
vagnen, då han kom under hästarne. Fader- och moderlösa voro de
begge.»
»Hvad heter du, min gosse?» frågade Julie slutligen.
»Gustaf, hennes nåd.»
»Säg fröken», rättade kammarjungfrun.
»Fröken», sade gossen och rodnade åt sin opassande titel.
»Nå, Gustaf, vill du vara hos mig och bli min betjentgosse?»
»Gud välsigne fröken för det ordet», ropade gossen och ryckte
hennes hand till sig och kysste den - »ja, det vill jag; jag skall vara
snäll, jag.»
»Det är högst remarkabelt», sade några veckor derefter en
söndagsmiddag gamle baron till sin niéce, »att din protegé, den der lille
gossen, är en läsare.»
»Huru då, min onkel?»
»Åh jo, han springer hvarenda söndag i kyrkan och ej blott här
i Jakob. Östergren har sett honom i Maria och i Adolf Fredrik, jag
begriper icke hans kyrkospringning; det der är en ovana att på det
sättet gå i Guds hus - allting har sin tid, och vår Herre kan inte vara
särdeles road af de der beständiga visiterna - han som en annan, ha ha
ha! - du bör säga gossen det - men inga psalmer i mitt hus; det
låter så begrafhingslikt, och, Gud ske lof, ännu har jag helsan och
kan förtära hvilken mat som helst, fast jag börjat märka, att jag ej
sofver godt, när jag ätit hummerpastej till aftonen, äfven om jag
druckit ett par glas Sherry dertill. Åldern tar, fastän jag alltid lefvat
ytterst ordentligt.»
»Fröken! fröken!» ropade Gustaf och kom i fullt språng in i
Julies kammare, utan att märka onkeln. »Nu har jag honom; jag
misstog mig icke, han är prest, fastän icke så riktigt - han är ...»
Nu först varseblef han gamle baron, der han satt beqvämt vaggande
i länstolen.
»Hvilken prest?» frågade onkeln; »hvad är det om?»
Julies kinder brunno, hon var ej i stånd att svara.
»Hm, hm, remarkabelt!» sade baronen. »Nå, gosse, säg hvad är
det om?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
