Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre smultron, tre kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre smultron, tre kyssar. - 4° 3
Gossen drog litet på munnen, ty gubbens nyfikenhet hade
verkligen en löjlig pregel. * »Jo, hans nåd», svarade gossen, »jag har nu
långa tiden sökt efter den, som räddade mig undan hästarne.»
»Och som föste mig ur min vagn», tillade onkeln - »nå?»
»Jag påminde mig, att han var svartklädd och jag trodde, att han
var prest - jag har derför sökt honom öfverallt, men fann honom
först i dag i Maria kyrka - han är skollärare i Maria fattigskola och
heter Hjertner.»
»Jaså, intet annat, således en prest; det var en ohöflig prest»,
sade onkeln.
»Får jag gå till honom och tacka?» frågade gossen.
»Ja, gå du, min gosse», sade baronen, »och helsa honom från
hofmarskalken baron Liljemark af Östraby, och säg, att min niéce,
fröken Julie Liljemark, upptagit dig till betjentgosse, och att jag skall
tänka på honom; hvad var det han hette? Hjertman eller -»
»Hjertner», inföll gossen.
»Sak samma, den der skolmästaren i Maria. - Eller», fortfor
baronen vändande sig till Julie, »kanske jag till och med kunde bjuda
hit honom en gång, då vi äro ensamma - karlen skulle finna sig
smickrad deraf.»
Det var ett par år efter denna händelse. Allt var tyst och stilla i
baron Liljemarks hus; med undantag af en mängd betjenter, som hvarje
morgon kommo dit för att efterfråga hans helsa, sågs ingen utom en
liten kohort läkare, som fått i uppdrag att gemensamt bota baron,
hvilken nu var illa sjuk och icke en gång hade aptit för den minsta
kramsfogel.
Gardinerna voro nedsläppta i hans rum, det var dunkelt der inne,
fastän solen sken klart utanför och dess gyllene skifva glittrade genom
gardinduken. Det gamla, kinesiska slaguret, som hörde till baronens
lösa fideikommiss, knäppte helt trankilt i sin vrå, fastän hvarje
knäppning flyttade den gamle ndeikommissarien närmare grafven.
Den gamle mannen låg i sin rika sparlakanssäng och beredde sig
på döden. En liten cupid, som på sitt pilkoger uppehöll omhänget,
blickade skälmaktigt ned på gubben under hans sista kamp. Hjertner,
klädd i presterlig drägt, stod bredvid sängen och Julie låg på knä vid
sängfötterna. Den gamle hade nyss anammat sakramentet och låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
