Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4*2 Berättelstr, skizzer och noveller.
»Pro aris et focis», upplyste prosten.
»Hvad betyder det egentligen?» frågade fröken, »kanske för honung
och fosterland.»
»Neej, neej, ingalunda, hm hm, det betyder för altaret och -»
»Ja, jag förstår», afbröt Amelie, »för altaret och tronen?»
»Hm hm», mumlade prosten något förlägen; »inte så precist det
heller, fastän meningen är densamma: det betyder för altaret och
Spiseln, ordagrant öfversatt.»
»För Spiseln», skrattade fröken; »det der vackra latinska
ordspråket måtte således datera sig från någon gammal hushållerska.»
Vi skrattade alla åt infallet.
»Men», återtog hon, »löjtnant Werners utseende antydde svårmod;
han är dock ung. Att då vara svårmodig är just icke så vanligt.»
»Betyder ingenting», invände prosten, »utseendet bedrager. Jag
hade en bror, han är nu död, salig menniskan, men han hade ett
mycket ängsligare utseende än denne löjtnanten, och likväl var det
just en vildbasare, salig bror min. Det fick jag nog veta af, då jag
nyss fått pastoratet; jag fick betala en borgen - med ett ord, utseendet
bedrager.»
Jag blef verkligen något het örn öronen åt prostens förnyade
»utseendet bedrager». - Sådana perukstockar äro också framme i tid och
otid med sitt praktiska förnuft; man kan väl också icke tänka sig
något mera opassande än att stå midt framför en ung, skön flicka och
predika om att utseendet bedrager.
Löjtnant Werner hade snart uträttat sitt ärende och
landshöfdingen infann sig med sin stereotypiska, milda blick och sitt leende, midt
ibland oss. »En intressant ung man», sade landshöfdingen; »ni skulle
hört med hvilken ifver han yrkade på att komma öfver till Finland
för att offra lif och blod för den goda saken. Skada att man ej kan
få förhyra något fartyg eller samman skaffa proviant. Landets
tillgångar äro uttömda, det stackars folket förmår ej mera.» På detta sätt
fortsatte landsfadren ett slags underdånig jeremiad till dess vi åtskildes.
Då jag kom ut i staden, uppsökte jag den raske löjtnanten. Vi
blefvo snart vänner, kanske derför att våra lynnen voro så skilda:
han var sorgsen, jag lättsinnig, han tystlåten, jag deremot pratsam och
upprymd. Werner berättade mig, att oaktadt landshöfdingen på heder
försäkrat att fartyg för öfverfarten omöjligen kunde anskaffas, hade han
redan förhyrt ett sådant ibland de många, som lågo utan frakt i ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
