Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Invaliden. 413
nen; och dessutom hade flere af de mest ansedde borgarne erbjudit
nödig proviant på stadens bekostnad.
Vi voro begge unga och begrepo ej en stafvelse om det fina i
politiken; vi viste till och med icke att man genom att låta folket
ändamålslöst uppoffras på slagfältet, genom att låta tusentals af
landets ungdom försmäkta i elände och sjukdom, genom att ställa nationen
på branten af sin undergång, kunde åvägabringa en revolution af det
slaget, som sedan i tal och skrift kallas en »lycklig händelse», en
»regementsförändring utan blodsutgjutelse».
Det var folket som trädde emellan med vanmäktiga patriotiska
uppoffringar; det är en af den nyare tidens tecken, att folket handlar
energiskt då embetsmännen hvila sig. Det var ej så fordom; kanske
1808 års krig var det första tillfälle, då folket visade sig hafva en egen
tanke och mod till uppoffringar. Belöningen var ett hån, men det
var också första försöket från nationens sida att hjelpa sig sjelf, och
det kom att göras just i en sak som var ohjelplig.
Några dagar derefter afseglade min nye vän på ett köpmansfartyg.
Seglen spändes, en vänlig vind smekte vimplarne och snart flög
fartyget ur sigte.
Werner utmärkte sig i de många små träffningarne, som de tappre
Finnarne lemnade Ryssarne; det var en nation i vapen mot en armé,
en otämd naturkraft som kämpade med konsten. Men småningom
segrade den senare, ringen blef allt trängre och trängre, de tappra
skarorna allt mera fåtaliga; fienden hånlog och folket skar tänderna
i raseri öfver sin svaghet,
Werner hade troget kämpat för den heliga saken; han kunde det
gerna, han hade intet att hoppas; han var visst ingen romanhjelte,
men han var i den ställning, att han lika gerna föll för en kula, som
han lefde ett glädjelöst lif. Han sökte således, som man säger, döden.
Det är en vanlig romanfras; äfven jag vill använda den, emedan den
passar för tillfället. Men han fann ej en ärofull död som han hoppats,
utan fick kaptenstitel, som han icke sökt.
Det var i slutet af Oktober - förut var ingenting i ordning, det
hör till det krigets historia - det var i slutet af Oktober och kapten
Werner beordrades att med hundra man återvända hem. I en liten
bugt, ej långt ifrån Raumo, låg en liten kofferdiskuta och vaggade
på vågorna. Det bukiga skråfvet, som låg djupt nedsjunket i vattnet,
de söndriga vanterna, de grå, läppiga seglen, allt visade att fartyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
