Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 Berättelser, skizzer och noveller.
lutade mot sin ålderdom; det oaktadt hade man fört ombord några
kanoner, som man eröfrat från Ryssarne. Det var troféer, af hvilka
man kunde skryta i en framtid.
På däcket gick fram och tillbaka en rödnäsig man, klädd i en
brun kavaj och hållande en bucklig ropare på ryggen. Det var kapten
Rumlare, förande briggen »Svenska Äran från Döderhult», som nu för
kongl, majits och kronans räkning var förhyrd för truppernas transport
till fäderneslandet. Morgondimman var tät och vinden fuktig; kapten
Rumlare hade derför redan tagit sig en beskus och der ofvanpå en
kallqvistare, och gick nu som bäst och kommenderade
skeppsbesättningen, som bestod af tre rnan; cle öfrige hade helt beskedligt glömt
sig qvar i land.
»Bann in, kalfhufvud, bann in trossen; kalfhufvud, hör du inte»,
sade kapten till en matros, som med stela händer stod och sträckte
på en vidknuten tågstump.
»Det är f-n inte godt att banna, det är skört som fnöske»,
svarade matrosen.
»Nå, så låt vara slakt då», yttrade kapten.
I detta ögonblick lade en barkass, uppfyld med »landtkrabbor» till
skutans läsida och hela hopen kröp ombor.d på den »Svenska Äran».
Båt efter båt ankom och folket embarkerade samt instufvades under
däck; kapten Werner var deras anförare. Man började lyfta ankar;
man skrek oaflåtligen i en timma.
»Man måste fara varliga», sade Rumlare; »snällt, gossar, så smått,
att inte tåget brister; pass på, att det ej smäller af då ankaret får
luft. Det är», fortfor han, vändande sig till sin ti tel kamrat på »torra
vägen», »det är kuriöst, herr kapten, att om tåget skall springa, är
det antingen när ankaret skall släppa tag eller när det får luft, det
vill säga kommer öfver vattnet. Gud ske lof, nu är det på bogen. Se
så», tillade kapten Rumlare, »nu får du gå, gamla Anna Cajsa-jaså>
för f-n, »Svenska Äran». - Ser herrn», vände han sig till Werner,
»skutan heter egentligen Anna Cajsa, men då hon skulle gå i kronans
ärender, trodde patron att kungen skulle tro, att hon ej dugde, om
hon hade ett simpelt namn. »Det är oftare ett namn ger menniskan
värde än tvärtom», sade patron, och så döpte han om henne till
»Svenska Äran från Döderhult»; och så får hon väl heta till döddagar,
det eländiga skrofvet; ty, ser kapten, »Svenska Äran», är, förbanna
mig, rutten från bogsprötet till rprtaljan; hon ser väl ut något utanpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
