Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Invaliden. 4J5
- patron lät måla opp henne - men se innantill, der ser man hur
det ser ut, och aldrig, förbanna mig, jag gått hit ombord, om jag inte
hade så dugtig aflöning som jag har.»
Werner kunde finna af hvad kapten Rumlare anförde, att den
»Svenska Äran från Döderhult» hade några små fel, som icke just
gjorde passagen öfver Ålands haf i Oktober månad, midt i
equinoctial-stormarne, särdeles hvarken intressant eller säker. Vädret var redan
vid utfarten ur bugten ganska stormigt, vågorna brusade kring den
gamla matronan, som, stampande och rullande i de mest behagliga
svängningar, lät sin tunga kropp plöja hafvet. Det gick väl någorlunda
första dagen, men om natten sprang vinden, jag vet ej huru många
streck i norr, och kapten Rumlare blef liksom något illa till mods.
»Fan ta mig», sade han då han om morgonen kom opp på däck,
»jag begriper huru långt vi drifvit i natt, och så glömde jag att logga
se’n - åh ja, gör ingenting, måste väl se land innan vi stöta på -
har seglat förr en gång.>
Det var på morgonen. Kapten Werner stod liksom fasthäftad i
framstammen och såg utåt det stormande hafvet, hvars rörliga yta
fradgade framför skeppet, som länsade undan för vinden.
»Kapten Rumlare!» ropade han hastigt, uppmärksamt fästande
blicken på en rad vågor, hvilka stodo stilla på samma ställe med sin
fradgiga rygg. »Se hit, kapten, den der vågen ser underlig ut; hvad
är det?»
»Nå, så dj-In besitta, bränningar förut - dicht i lä, ror i lä,
din hund, ror i lä, så f-n tar dig.»
Detta skedde; men »Svenska Äran» hade hvad man kallar
karakter och rättade sig icke efter ögonblickets »hugskott», utan rusade med
ohejdad fart mot bränningarne.
»Det är slut, kapten», sade Rumlare med ett slags skratt; »det
är slut med »Svenska Äran» och med oss.»
I detsamma stötte skeppet på med ett grufligt brak, en jättevåg
sköljde öfver däcket; de dyrbara troféerna, som varit illa fastsurrade, sletos
lösa och rullade med hastig fart mot fören. Werner omkullkastades
och de ryska kanonerna krossade ännu, som segertecken, en af Sveriges
söner. Vågor gingo och vågor kommo, ett korus af dödsklagan,
rosslingar och skrik genomskar stormens gny; snart var det tyst under
däck, och Sverige hade hundra ynglingar mindre, hundra tiggare
mindre; - så förekommes pauperismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
