Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 Berättelser, skizzer och noveller.
Gustafs far, upptog gossen i sitt hus för att der begagna
undervisningen i täflan med sin egen son. Han var en snäll, en god gosse och
blef behandlad som barn i huset. Men öfverste Ekesköld var i öfrigt
en sträng aristokrat, som ansåg de ofrälse i allmänhet för ett slags
»parias»; han föraktade massan, men kunde det oaktadt älska individer.
Det var nemligen ett godt hjerta, instängdt af fördomarnes bålverk; men
Gustaf var likväl ett barn upptaget af »barmhertighet». Ack! hvad det
är svårt.
De begge barnen, den rika arftagerskan af Strömsnäs, Björklinge
och ett fyrdelt vapen med friherrlig krona öfver, och den fattige gossen,
hvars hela arf bestod i en välsignelse och ett gammalt messingssigill
med G. W. uti, lekte tillsammans på de gröna ängarna, liksom de
aldrig skulle skiljas åt, liksom de begge seglat i samma farkost framåt
lifvets flod och intet strömdrag funnits, som rann åt olika håll. Det
unga paret sprang nu tillhopa bort till den rinnande strömmen, som
flöt fram med fart, ty han nalkades ett fall; de skyndade dit.
Strömmen störtade här öfver en klippa ned i ett temligen högt fall, som,
mötande en mängd nedrasade block, splittrades till ett fint moln af
vattendroppar, som likt en rök vid lugnt väder stod stilla öfver fallet.
Stället kallades Helgonfallet och var en favoritort för gossen, som drömde
om en gyllene framtid och en framåt ilande lycka.
Snart hade barnen hunnit till en utstående klippa ungefär vid
fallets halfva sluttning. Det täta dimmolnet stod liksom en vägg öfver
djupet.
»Sätt dig, Clara lilla», sade Gustaf, när de framkommit på den
branta fuktiga klippan; »var icke rädd, Clara, jag skall hålla dig om
lifvet - men just här bör nian sitta, och så här i qvällningen för att
riktigt förstå sannsagan. - Har du hört sagan om Helgonfallet?»
Den lilla flickan slöt sig nära intill gossen och kastade hufvudet
tillbaka, så att de ljusa lockarne föllo i rika vågor ned öfver nacken
- hvad det barnet var skönt!
»Tala, Gustaf, jag är inte rädd - och blir jag rädd att se i
strömmen, skall jag se på dig, då hissnar jag icke.»
»Jo, ser du, Clara lilla», började gossen, »för många hundrade
år sedan fans det kloster och munkar och fromma nunnor äfven här
i Sverige. Den religion man då bekände kallades den katolska, och
man vördade mer påfven i Rom än Gud i himlen. Vid den tiden
fans icke Strömsnäs; der det nu ligger, växte då en stor mörk tall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
