Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Invaliden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42<> Berättelser, skizzer och noveller.
busksnåret (det var baron Sebedeus’s stämma); »jag hörde honom
skrika, det är bestämdt, och blod har jag spårat hela vägen; hvad tror
du, Ålund?»
»Bara icke baron», svarade betjenten, »träffat någon hund i
stället; hararne pläga inte just skrika.»
»Joo, ser du, det piska’ väl in i skinnet och gjorde ondt på Jösse,
ty han skrek som en karnalje», sade baronen, i det han kröp fram ur
småskogen och plötsligen stannade, då han fick se Clara blek som en
marmorbild bredvid Fidéle.
»Der är, parole d’honneur, Clarisse, hviskade han till hälften
bestört och närmade sig försigtigt. »Jag måste väl dock hafva skjutit
bom.; riktigt, det är den der Fidéle jag skjutit.»
»Det var», fortfor baron Sebedeus, »rätt oangenämt, att skottet
träffade Fidéle; det var skada på hund. Ålund sade, att han var af
god ras, hade dubbelsporrar, Var inte ledsen, bästa Clarisse, jag
skall skaffa er en valp af veritabel spansk ras, en hundvalp af salig
mammas ras. Det är kallt, ni får lof att akta er mans tillkommande
hustru, ha, ha, ha! En hund är dock ingenting annat än en hund.
Ålund, tag hit eau de cologne, fröken har blifvit altererad.»
Clara hade ej hört ett ord af hela det vackra talet, men nu såg
hon upp, pekade på strömmen och sedan på Fidéle. »Det är förbi!»
sade hon, »förbi för evigt!» och störtade derifrån.
»Hvad står på?» frågade Gösta, som nu framkom till stället.
»Åh jo, Clarisse var här och blef så högst altererad öfver sin
hund. Hvad tycker du, Gösta, jag sköt bom och fälde Fidéle i stället
för haren. Nå väl, skadan är skedd; men det var sant: Ålund kan
stoppa bulvaner. Hör du, Ålund, stoppa upp Fidéle der; jag skall
gifva henne igen hunden på vår bröllopsdag. Parole d’honneur, det
blir en behaglig attrapp.»
Förliden höst, vid den tiden då Taglionis attityder förtjuste
Stockholms-publiken och tidningarna voro uppfylda med tåspetsarnes
estetik-då folket åtog sig rollen af den frejdade artistens dragare, och himlen
gret sitt höstregn öfver konservatismens och oppositionens kämpar
(kanske »kampar» passade bättre), som nu för sista gången förenade
sina krafter i samma sele och för samma »heliga ändamål», nemligen
att draga Taglioni hem till sitt; nog af - vid den tiden satt enke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
