Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 Berättelser, skizzer och noveller.
»Den blir mycket lång», återtog Johanna med en viss darrning i
rösten; »kanske vi ej mera återse hvarandra.»
»Säg ej så, min fröken», yttrade ynglingen, »säg ej så!»
Flickan skakade på hufvudet och yttrade sedan långsamt: »det
har förefallit mig, liksom det vore sista gången, den allra sista.» Hon
tystnade plötsligen, och en länge återhållen ström af tårar lät sina
kristalldroppar springa ned från kinden.
»Kanske den allra sista, fröken Johanna!» ropade ynglingen.
»Gråt ej, goda Johanna», fortfor han ifrigt; »ni är ju min
barndomsvän, låt oss hoppas; allt kan ändras, allt kan gå väl, fastän äfven jag
anar motsatsen. Låtom oss åtminstone skiljas som ett par glada barn,
med hopp och förtröstan.»
Flickan hade hemtat sig och kastade en innerlig, en salig blick
på Johannes, som lik en bedjande engel stod framför henne.
»Ja, det är rätt», tillade hon långsamt. »Johanna, så skall ni,
så skall du säga, Johannes. Jag är ännu din leksyster, ännu samma
barn som förr och håller af dig, Johannes, liksom jag gjorde då; men
l. tom oss hoppas och skiljas åt som ett par goda barn med förtröstan
och utan förebråelse. Gå nu, Johannes, nu vet du allt.»
Ynglingen fattade hennes hand och tryckte den eldigt till sina
läppar. Med hopp och utan förebråelse hviskade han sakta: »farväl,
Johanna, farväl, farväl!» Han skyndade ur lusthuset och upp till sin
far; men han blef der en åhörare utan all uppmärksamhet. Gubben
berättade väl tjugu gånger, huruledes hygrometern i förstugan krökt
sig en hel tum till höger, eller åt regnsidan, och att barometern
fallit en half tum. Johannes var ej uppmärksam derpå. »Det der
ovädret, som nalkas, gör mig verkligen ondt», yttrade slutligen gubben,
»ty i morgon skolen I resa och I fån ett gement resväder. Både du
och unge baron kunna förkyla er; men ta du fläderblommor med dig,
och om du rnår illa, så drick starkt fläderte», förmanade gubben;
»man bör ej slurfva med helsan.» Johannes smålog åt sin beskedlige
fars många små bekymmer; han kände inom sig en eld, som hindrade
alla förkylningar; han var så lycklig, så hoppfull och glad, och dock
säg han blott dunkel, endast skymning i framtiden. Men för det
närvarande var Johannas kärlek honom nog; han kunde, han ville ej
tänka på något annat.
Andra morgonen regnade det, enligt mästarens spådom, men stora
suffletten stod framför dörren, och betjenter och pigor sprungo om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
