Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
444 Berättelser, skizzer och noveller.
hinner med allt. Annat är det med den helige Borromeus, som nu på
en tid haft litet eller intet att göra. Det var som jag sade, att det
ej är vardt att spilla böner på Guds Moder, den obefläckade Jungfrun,
ty det se vi hvar dag, att hon ej hör på det örat; nej se, Sankt
Bor-romeus var riktigt glad, då jag kom ihåg honom - det sade munken
också. Pietro - det är slut med din Maria och med Mattheo också,
paret ihop.»
»Paret ihop», rosslade den döende flickan; »blef främlingen, den
främmande ynglingen, också skjuten?»
»Ah ja, han fick allt så mycket han talte», skrattade röfvaren.
»Paret ihop», hviskade flickan, »han också - det var väl.»
»Nå, ligg inte der längre, som en galning, hon är nu död»,
yttrade den unge röfvaren efter en stunds tystnad; »hon vaknar, vid Sankt
Borromeus! icke deraf, att du rifver några hårstrån mer eller mindre af
ditt hufvud. Nå, stig upp, gubbe, annars så hafva vi snart ett
kompani trones soldater, påfliga krukor, efter oss från Siena - nå, vill du
bli skjuten, du också?»
Den unge röfvaren lyckades ändtligen att bringa gubben till sans,
och begge hjelptes nu åt att bortbära liken. Detta skedde med en
dyster tystnad, och emellertid nedgick solen och natten bredde sig
öfver den hemska scenen.
Johannes - ty det var han, som blef sårad - fördes med hast
till Siena, läkare kallades, men för sent: han hade redan förlorat för
mycket blod, och kulan hade träffat någon vigtig invärtes del. Det led
på natten; men ännu andades den olycklige ynglingen, och hans discipel
låg gråtande på. knä bredvid hans säng - ändtligen slog han upp ögonen,
de voro liksom förklarade, och han fattade den gråtande gossens händer
mellan sina.
»Hör du, Adolf», sade han sakta, »hör du, det ringer i klockan
på Mellingsta - hör du icke ? hon ljuder klart, fastän det låter hemskt
för Johanna och min stackars far; helsa dem begge.» Han dignade
tillbaka på bädden, blek sorn en vissnad lilja; gossen lade sin hand
på hans bröst - det var slut. Och detta hände den 3 Oktober.
Det regnade och blåste häftigt den 3 Oktober. Mäster Petrus
runkade på hufvudet och spådde, att vintern nu tillstundade; ty träden
fälde redan sina löf, som dansade sin dödsdans på gångarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
