Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 Berättelser, skizzer och noveller.
»Din syster!» ropade Adolf och sprang opp, »din syster - man
har sagt mig, att I ären förlofvade med hvarandra. Jag fick bref derom
från K-*
»Ganska möjligt, men se här bref från Theodora - läs.»
Adolf läste. »Jag har således gjort dig orätt, Ludvig», yttrade han
slutligen, räckte honom handen och nedslog blicken, för att ej se
förebråelsens ord tecknade på sin väns ansigte - »förlåt mig, Ludvig.»
»Ja, ja, gerna, gerna, Adolf», sade denne; »se upp, Adolf, se på
mig, din ungdomsvän, se rakt in i ögonen på mig.» Adolf gjorde så,
»Nå, hvad ser du, Adolf?»
»Kärlek, endast kärlek och förlåtelse!» ropade ynglingen och föll i
sin väns armar.
Några år hade förgått. Hela den lilla staden K- och isynnerhet
alla de fyratio i »kafferepet» voro förtjusta af den »lilla söta»
friherrinnan Nordenhjelms behag, hennes blygsamhet, hennes godhet och
snillrikhet. Borgmästarinnan helsade ofta på vid Millesholm och sjelfva
mamsell Gallsten, som då och då fick förtroendet att sy en klädning
åt den unga friherrinnan och som alltid blef bemött med den mest
förekommande vänlighet, talade nästan intet om annat, än sin
umgängelse med friherrinnan på Millesholm, ville gerna inbilla alla, att hon
stod på förtrolig fot till den firade egarinnan af det stora godset och
utsåg, med ett ord, Theodora till sin skyddspatronessa.
Det var verkligen samma Theodora, som fordom så strängt
bedömdes i »kafferepet», samma Theodora, som rycktes från förderf och
vanära, och på ett så förunderligt sätt fick en ny bana för sin
framtid. En kedja af händelser hade bringat det så långt - hvem kan
väl neka Guds försyn?
Sommaren prålade i sin högsta prakt, blommorna i den stora
trädgården stodo stolta och solade sig i en skön Julidags solsken,
fjäri-larne fladdrade omkring bland buskarne, foglarne sjöngo och folket
hurrade af glädje.
Några få gäster voro samlade der uppe i stora galleriet. Det var
endast baronens trognaste vänner, den gamle finske majoren och hans
syster; några andra vänner och Ludvig, klädd i sin presterliga drägt,
stodo uppstälda i två rader, fruntimmer på den ena och karlar på den
andra raden. Midt framför stod en dyrbar silfverskål med vatten; der
var barndop i huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
