Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soaréer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722 Berättelser, skizzer och noveller.
»Men, det der rör ej kung Klack.»
»Ja, inte vet jag; men si, den visan sjunga de om den saken»,
blef min sångares svar, i det han gaf hästarne ett piskrapp, för att
slippa vidare undersökningar i historien. Med all aktning för hans
historiska kunskap, så var den ej besvärad af någon kritik», tillade
kaptenen*).
»Min skjutsbonde tycktes blifvit antingen modfäld eller sårad af
mina anmärkningar vid saker, som han, som bodde på orten,
naturligtvis borde känna bättre än hvilken herre som helst, han måtte resa
enbet eller med paret.
»Emellertid dröjde detta moln icke länge på horisonten.
»Vi mötte nemligen en illa klädd karl, som kom vägen fram,
bärande en knippa ris och vedpinnar.
»Denne helsade på min skjutsare, som med en min, midt emellan
vänlighet och afsky, sade: »god dag, Andreas!»
»Hvem var den der Andreas?» blef min fråga; ty jag ville ej
gerna, att Pål och jag, för våra små meningsskilnader i svenska
historien, skulle skiljas åt som ovänner.
»Han der?»
»Ja.»
»Jo, han har varit min läskamrat, då vi gingo till Herrans bord
första gången; men si sedan gick det illa för stackars Andreas.»
»Hur då?»
»Jo, ser lyftnanten, det är så, att galna tankar ibland kommer på
en, förstås, när den lede fienden får insteg i ens hjerta; och så är
det med Andreas.»
»Och vidare?»
»Jo, se, han var i min barndom min lekkamrat och riktigt en
beskedlig gosse, och rask sedan, och oförvägen, och si, vi voro mycket,
goda vänner, och Gud skall veta, ännu i denna dag håller jag af
honom, för ser lyftnanten, han har - men det är lika godt hvad han
har; men det säger jag rent ut, om jag hade makt som jag har vilja,
så skulle inte Andreas behöfva gå sådan der, för det är synd om
Andreas.»
»Hvad har han gjort?»
*) Författaren har på en resa, under färden öfver Vetterby hed, nästan
ordagrant hört denna berättelse af skjutsbonden, och har upptagit den som ett prof
af traditionens sätt att sammanbinda historiska händelser med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
