Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 66 Berättelser, skizzer och noveller.
kommit ihåg, att de hade ett hem, som var vardt att ses, der jag
kunde lära något. Nå väl, min far, jag har ej besökt dem, men en
torpargosse har sökt upp mig och gifvit mig blommor och talat om, att
hans föräldrar voro så fattiga, att de voro- nio barn, och, vet pappa,
att der ibland ej fans mat i huset, och så beslöt jag att taga gossen
till oss och gifva honom uppfostran.»
»Må göra, Augusta lilla», återtog fadren, »men befatta dig icke
med hans uppfostran; ty det duger du ej till.»
Dagen derpå presenterades den lille Lars på »hofvet», såsom
baronens familj kallades i trakten, och fick några dagar derefter en annan
kostym än trasorna. Emellertid fann han sig oändligt tvungen och
illa till mods i sin nya drägt, ty vid nästan hvarje rörelse fick han
höra: »låt bli det der, det går ej an.» Skrattade han, så gick det ej
an, det passade ej att skratta i herrskapets närvaro; och gick något
emot och han kände på sig, att det skulle lätta honom att få gråta,
så fi.ck han höra: låt bli, »ty det är ohöfligt att gråta, så folk ser
derpå. » Glädjen blef ingen, emedan den ej fick uttrycka sig för flera, och
sorgen blef dubbel, odelad. Gossen fick mat och kläder, men sitt fria
hjerta fick han ej behålla.
Han hade måst öfvergifva sin säkra plats på frihetens vida,
strandlösa haf, der vindarne spela friskt, men inga klippor hota; der seglaren
således är lugn och säker, emedan han är i »rum sjö». Nu var han
vid stranden, ström och vindar ville beständigt kasta honom mot
bankarna, och han måste göra sig säker med ankare, blott han kunde
finna ankarbotten; men alla hans ankartåg brusto, »skamfilade» af
osedda fiender, utom ett enda, som han förstärkte så mycket han
kunde.
Gossen riktade hela sin själ åt sin frökens tjenst; hans enda glädje
var att se på hennes ögon om hon önskade något, och hela dagen
sprang han beskäftigt för att förtjena sig ett: »nu har du varit snäll,
käre Lars!» Ofta gladde det honom innerligt, då han trodde, att han
var nödvändig i hennes tjenst; ty det finnes ingenting, som förnedrar
menniskan mera, än att känna sig öfverflödig och onödig. De store
bedraga sig grymt, då de sätta alla i den ställningen, att de se sig
ersättliga - det är den användandes eget fel om någon verkligen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
