Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi och vart. 781
»Käre gosse, tala då! Jag blir ond på dig», sade Augusta och
sökte att göra sig lös.
Nu såg gossen upp och sade: »Nådig fröken, det går aldrig väl.»
»Hvad, min gosse?»
»Nej, nej, fröken, det går aldrig väl!» och nu började han åter gråta.
»Men, Lars, var nu glad igen! Kom ihåg, huru granna kläder
du får i eftermiddag, med guldgaloner i sömmarne och så fint och
grant kläde se’n; och så skall jag säga dig, att dina föräldrar komma
fram och alla dina syskon ha fått nya kläder af mig för din skull.
Nå, var glad, min lille gosse! du skall se, att allt går väl; trösta dig,
och du får följa med mig öfverallt. Gråt nu blott icke!»
»Åh, det är icke så godt heller», sade gossen och torkade ögonen
med tröjan, »men, det går aldrig väl, nådig fröken, och så får fröken
så många betjenter, och se’n behöfs icke lille Lasse.»
»Jo, visst, du blir ju qvar ändå.»
»Ja-ja, det vet jag nog, men si, fröken behöfver icke mig; fröken
får sig man och många betjenter, och se’n är det synd om nådig
fröken . . . Det går aldrig väl.»
»Jag måste skratta åt dig, min gosse», sade Augusta med leende
min, fastän barnets aningar gjorde ondt ända in i hjertat, »jag skall
aldrig låta någon annan än dig passa upp mig, och hvad mig angår,
så får jag en vacker och beskedlig man - eller hur?»
»Ja, visst är han vacker och beskedlig, men det går aldrig väl,
det skall fröken se.»
»Gå nu upp till slottet!» yttrade Augusta, »jag vill vara ensam
några ögonblick; men», tillade hon, »tvätta bort tårarne och kyl af
dina förgråtna ögon, innan du går dit; ty i dag skola alla se glada ut.»
»Ja, fröken, visst skall jag se glad ut», smålog gossen och
skyndade ner till strandbädden och plaskade sina ögon med friskt vatten.
Augusta nedsjönk i betraktelser. »Jag har», tänkte hon vid sig
sjelf, »sökt, ja letat efter verklig kärlek, öppen, osminkad tillgifvenhet;
har jag lyckats? Denna fråga är en falsk fråga; älskar jag den, om
hvilken jag frågar så? Ja visst! jag älskar honom och skall älska
honom, om han är den, jag tror. - Besynnerligt! det är mycket denne
tokige gosse, som missledt mitt förstånd; allt ifrån början har Ludvig
ej stått väl hos honom; der finnes ett något, som skiljer dem åt, och
det är detta något jag vill ha förklaradt. Man berättar, att då AEtna
hotar med ett utbrott, då det sjuder i underjorden och en glödande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
