Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79° Berättelser, skizzer och noveller.
»Ja, hur då?»
»Kommer friherrinnan ihåg trakten?»
Friherrinnan, som länge suttit försänkt i tankar på förr och nu,
fordom och framtid, såg sig uppmärksamt omkring. »Är det ej
Telinge?» yttrade hon slutligen.
»Jo, nådig friherrinna, det är Telinge.»
Och nästan i samma ögonblick svängde vagnen af mot allén.
Alla grindar voro prydda med löf och blommor, och barnen ur de
närbelägna torpen stodo nigande och bugande vid hvarje grind och
sprungo i förväg mot gården, med ropet: »hon kommer!» Lars såg
sig förstulet om, hvad verkan den der barnaglädjen skulle ha på
friherrinnan; men han såg ett dystert moln hvila öfver hennes bleka ansigte.
»Gud vet, hur jag skall få henne glad igen», tänkte han vid sig sjelf
och i detsamma svängde han in på gården och stannade vid ena flygeln.
»Jaså, du bor här», sade friherrinnan, »och din hustru?»
»Ja, nådig friherrinna, det der är min gumma, och här bor jag;
vill friherrinnan stiga in?»
»Du arrenderar således denna flygeln, käre Lars? Du borde ha
sagt mig det förut; ty du kan väl finna, att det generar mig att bo
så nära dem, som rå om gården. Hvem bor deruppe?»
»Ingen, nådig friherrinna», inföll den unga hustrun; »men kanske
friherrinnan ville titta sig litet om?»
Förslaget antogs; man gick ut i trädgården; öfverallt stodo hennes
favoritblommor, öfverallt återsåg hon någon barndomstanke, någonting,
som hon tyckte om; och ändtligen märkte hon äfven, att den unga
hustrun, med ett slugt smålöje, observerade hennes öfverraskning.
»Allt är här inrättadt så», sade ändtligen friherrinnan, »som jag
sjelf skulle ha ordnat det; säg, rnitt barn, hvem har gjort det så i
ordning? För tjugo år sedan, då jag en gång såg detta ställe, var det ej så.»
»Jo, det kan jag väl säga», yttrade hustrun; s det har min Lars
gjort, och vi ha arbetat begge, och så sade alltid Lars: »här skall
rosenbuskarne stå och här jasminerna och här skall friherrinnan ha en
berså af kaprifolium», och så blef det; men friherrinnan får icke tala
om att jag sagt något; men han sade ofta när vi arbetade: »friherrinnan
skall på hvarenda blomma se, att den, som satt dem, höll af henne.»
»Tack, tack!» sade friherrinnan, och ett par varma tårar stego
upp i ögonen, »tack! Är byggningen läst?» frågade hon ändtligen.
»Nej, nådig friherrinna», och så gingo de dit. Äfven der var allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
