- Project Runeberg -  Guvernanten /
11

(1892) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En mecenat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det fans fordom och finnes ännu här och der så
kallade mecenater, män af hög börd och med
rättigheter oskiljaktiga från deras namn.

Låt vara att detta företräde var en dikt, en
illusion; men det hade likväl sin nytta med sig, då
individen, som egde det, var en man med hufvud och
hjerta. Redan hans namn gaf skydd och heder åt
den det beskyddade; man behöfde ej räkna upp hans
rikedomar, behöfde ej på skillingen veta hans räntor,
för att anse honom för en man af värde; det låg i
namnet.

Vi må väl le åt ett sådant förhållande, vi i vår
materiella tid, vi, som ej kunna förstå hvad ett blott
namn kan betyda; men man log ej fordom deråt, ty
då var namnet hälften af mannen, som ofta af sitt
namn tvingades att vara en ädel man, och af sina
förfäder liksom fördes i ledband till duglighet och
redbarhet.

Detta var likväl mest förhållandet fordom, då ännu
adelsvärdigheten ej blef spridd på så många och af
så skilda och obetydliga anledningar. Hade
adelska-pet berott på val inom adeln och ej på en nyck eller
en nåd, skulle det ej fallit så snart som det nu gjort,
då vissa regenter, och bland dem drottning Kristina,
utkastat värdigheten nästan handlöst, något som man
tydligast ser i Rebinders matrikel, der ofta nog
författaren ej har vetat det allra minsta om ättefädrens
bedrifter. I sådana slägter kunde ej blifva fråga om
denna tvingande nödvändighet, som namnet innebar.
Den andra orsaken till ett förfall är, att jordegendomen
gått ur adelns händer och den således allt mer och
mer blifvit skild från landets intresse, ty adel och bonde
måste hafva ett och samma mål, måste ega jord för
att motsvara sin bestämmelse.

Emellertid finnas ännu några få af den gamla goda
adeln qvar; män, som både ega ett namn i dess vackra
betydelse och jord för att rätt kunna uppskatta
massans behof och önskningar; de äro således
hemmastadde i sitt land och ej endast flyttfoglar, som beskatta
andras nästen.

Helleby var en fideikommissegendom inom
friherr-liga Stålsköldska ätten. Det var en gammal gård, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamguv/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free