Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en egen vana att finna sig i allt, och detta gjorde, att
majoren blef rent af värnlös mot honom; det var
omöjligt att låta bli att skratta åt hans infall, huru
man än föresatte sig att se faderlig och filosofisk ut.
Det allra värsta var, att Adelaide tycktes road i hans
sällskap, och sjelfva mamma, som eljes var så klok
och försigtig, lät löjtnanten agera hemma så mycket
han ville.
”Vet mamsell Åkerlind”, sade en dag majoren,
”de der löjtnanterna äro just ett påfluget folk — här
går, som mamsell ser, den der Antonsson och blir
bekant med oss, så att det är synd och skam åt.”
”Det beror ju på majoren sjelf att hindra den
saken”, yttrade guvernanten och smålog åt majorens
bryderi.
”Ja så! hvad vill mamsell jag skall göra? Jag kan
slå mig i backen på, att om jag rent af visade karlen
på dörren, så raljerade han bort saken; det är en
konstmakare, jag har inga händer med honom — men
— men säg mig en sak, mamsell —”
”Hvad då, herr major?”
” Jo, ser mamsell, Adelaide är ej numera ett barn.
Nej, visst icke, hon är aderton år. Ja visst, hon är
aderton år, och jag vill just icke att löjtnanten — att
han, den der spillevinken, skulle ställa sig in med
flickan; ty I fruntimmer ären svaga käril, I kunnen
aldrig segra, om någon vill göra er segern stridig;
jag fruktar, att hon knapt har mod att visa honom
vintervägen.”
”1 det fallet”, sade mamsellen smäskrattande,
”måste hon söka hemta detta mod af sin pappa; ty
majoren säger ju sjelf, att det är omöjligt att bli af
med honom — dessutom tycker jag, att löjtnanten
är en god och hygglig yngling.”
”Ja så, hon tycker det, hon, mamsell ?” sade
majoren torrt och började spatsera fram och åter; ”så
säger hustru min också, jag tror, att ni blifvit blinda
allihop —* men se, jag tycker icke så; jag tycker, att
han helt enkelt är en kringresande löjtnant, som söker
hvad han uppsluka må och som aldrig trifves hemma.
Vet mamsell, jag har aldrig tålt folk, som ej trifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
