Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma, utan reser och ”flackar” beständigt på
lands-vägarne.”
Mamsell Åkerlind var för mycket beskedlig att
påminna den gode majoren, att han sjelf ej länge sedan
varit en sådan person; hon teg.
”Mamsell tiger”, yttrade majoren, ”kanske jag icke
har rätt; men se efter, mamsell, se efter, att han icke
får tala vid flickan.”
”Det är svårt att vara spion”, svarade mamsellen,
”och dessutom träffar löjtnanten aldrig fröken ensam,
hon är alltid i majorskans sällskap.”
”Jaha, det är just det befängda; hustru min är
alldeles blind för den der — ”
I detsamma inträdde löjtnanten; han såg ej så
upprymd ut som vanligt, han till och med hade
någonting förläget tecknadt i anletsdragen.
”Hm, hm”, mumlade majoren — ”ja, goda
mamsell, kom ihåg det jag sagt”, yttrade han till Lotta,
som lemnade rummet — ”mjuka tjenare, herr löjtnant!
hur gick det med quatre main’en?”
”Ganska bra”, sade löjtnanten. ”Men, herr major,
jag kommer nu till er i ett vigtigt ärende.”
”Hm, hm — ja så, kan jag vara till tjenst, mycket
gerna.”
”Jag har vistats i ert hus nu i nära sex veckor”,
började löjtnanten, ”ni har bemött mig som en far
och —”
”Ja så — åh ja, derom skola vi ej tala, herr
löjtnant”, inföll majoren, lika förlägen, som hans gäst
tycktes vara.
”Jag har känt mig så lycklig här”, fortfor
löjtnanten och slog ner ögonen som en jungfru.
”Ja så, det gläder mig”, yttrade majoren och slog
också ner ögonen.
”Jag har en bön hos er, herr major, en bön,
hvarpå min lefnads lycka beror.”
Nu började håren resa sig på majorens hufvud af
förskräckelse, att frågan kunde vara om hans dotter;
men han lugnade sig genast, då han betänkte, att den
unge mannen kunde behöfva låna penningar.
”Ja så, hvarmed kan jag vara till tjenst?” blef
derföre frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
