Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Herr major”, yttrade löjtnanten slutligen med ett
tvunget skratt, ”detta duger min själ icke; jag kan icke
preludiera, det må då gå huru det vill — jag älskar
fröken Adelaide — ja eller nej, herr major — ja eller
nej/
”Se så”, ropade majoren, ”är herrn rent af
rosenrasande? huru vill ni föda hustru? en fattig löjtnant!”
”Jo, precis på samma sätt, som min älskade
svärfar gjorde före mig”, skrattade löjtnanten, som nu
återvunnit hela sin själs spänstighet och fann scenen
löjlig.
”Hva sa’, som jag?”
”Ja precis, om jag får lof att säga svärfar”, sade
löjtnanten.
”Nej, visst inte, jag tvingar ej bort min dotter,
hon skall följa sin egen fria vilja”, yttrade majoren,
som i ångesten ville hålla sig uppe på ett halmstrå.
”Victoria!” ropade löjtnanten, ”då är segern
vunnen.”
”Ja så, herrn har fått förleda det stackars barnet;
nej, herre, det är pass här”, yttrade majoren, som i
farans stund blef ond, hvilket ofta är händelsen, då
man fruktar något.
”Förleda? herr major”, sade löjtnanten allvarsamt,
emedan detta ord stötte hans bättre känsla, ”nej, herr
major, jag har ej förledt er dotter; jag älskar henne.”
”Ja, ja, det tror jag nog”, inföll majoren. ”Men,
herre, ni borde ej så belönt oss, för det att vi visat
er gästfrihet.”
”Det vore svårt att ej få älska Adelaide”, sade
löjtnanten; ”men nog härom, låt henne sjelf slita
tvisten.”
Detta var en apell, som majoren ej gerna ville
tillåta; ty hans faderliga myndighet skulle, som han
fruktade, få ett besynnerligt utseende af svaghet, om
flickan verkligen tyckte om löjtnanten och på sitt öppna
sätt bekände det för sin far. Han ville derföre sjelf
afgöra saken och taga den kallt. ”Nå, men säg mig,
min gunstig patron”, sade han derföre med en min,
som skulle vara litet satirisk och liksom tillkännagifva
misstroende, ”nå säg då, min patron, huru ni kan vädja
till Adelaide sjelf. Har ni talat med flickan om kärlek?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
