Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja visst, herr major, ni omtalade just ett af edra
ungdomsäfventyr. Jag fick”, fortsatte löjtnanten, ”blott
ett ögonblick nalkas henne, då grep jag tillfället i
flykten, pekade på minnets blomma och frågade: för
hvem vågar jag upptäcka mig först, för er pappa eller
mamma? Fröken rodnade. Svara! bad jag, svaray
kanske ej mer detta ögonblick återkommer. Då kastade
hon en talande blick på mig och gick till sin mor.”
”Ta-ta-talande blick — var det inte så?” frågade
majoren med bister uppsyn. ”Men flickan vände er
ryggen och deri gjorde hon rätt.”
”Haf tålamod, min bästa herr major”, började
löjtnanten; ”en liten stund derefter föreslog Adelaide
er, herr major, att göra en liten promenad i parken
och ni gick — jag blef qvar hos hennes nåd. Jag
upptäckte för henne allt, att jag hade något skäl att
hoppas; hon talade lugnt och stilla med mig, hon
talade som en god mor borde tala, hon förestälde mig*
allt, min fattigdom, min ungdom, min lättsinnighetT
hon talade till mitt hjerta, men gaf mig likväl hopp;
hon bad mig öppet tillstå allt för er, herr major. Vi
skola öfverlägga som vänner, yttrade hon, Gud styr
allting till det bästa, så har det gått mig, så skall det
äfven gå Adelaide.”
Majoren teg en lång stund, sedan han hört
historiens slut. Han kom så lifligt ihåg sin friaretid och
huru det var knutigt nog att få ja af far och mor,
sedan Julie sagt sitt ja — att äfven han varit fattig*
och en resande löjtnant, — allt hade gått väl — sä
tänkte han. ”Jaså, det var då hela historien”, sade
han, ”jaså, jag kan då förstå att ni har både mor och
dotter på er sida, jag säger väl just icke egentligen ja,
men jag skall tänka på saken; sitt ner, löjtnant. Har
ni mycket skuld?”
”Ja, omkring tusen riksdaler, det är mycket för
mig.”
”Spelar ni?”
”Ja, ibland i sällskap.”
”Dricker ni gerna?”
”Ja, i ett godt lag, men jag har ej varit full det
jag mins.”
”Ni är mig en rolig patron, här sitter ni och talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
