Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - VI. Herdeqvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronens kammartjenare var likväl länge förhindrad att komma
hem till sin herre. Då han skulle passera nt från det hus vid
Österlånggatan, der fru Maådelqvist bodde, grep honom en karl i
kragen. Betjenteii ville slita sig lös, men förstenades och
förskräcktes, då han igenkände unge baronen Nordenhjelm vara sin
motståndare.
crSer du, Melker, ja^ har funnit dig», yttrade Adolf/ «och du
skall åtminstone ej blifva ledsagare iv afton; du följer med mig.»
aNådige baron! jag vågar inte; gamle baron har skickat mig
ett ärende, och jag törs ej dröja.»
cjag känner ärendet», sade Adolf lugnt; «du följer mig, gamle
baron må säga hvad han vill derom; du kan skylla på mig,
Melker — se så, gå.»
Adolf förde betjenten med sig hem på sitt rum. «Se så, nu
äro vi framme; du, Melker, dröjer qvar tills dager i detta rum.
liitet prat, jag känner hela historien, och vore ej baronen min far,
skulle jag öppet anklaga dig.»
Med dessa ord gick han åter ut och qvarlemnade Melker i
mörkret; dörren tillslöt han med rigel-lås och gick.
«NåP» frågade han Ludvig, då han inträdde i sin väns rum.
«NåP»
«Flickan är räddad», yttrade Ludvig.
«Och är i säkerhet P»
«Ja.»
«Hvar fick du^rum för henne P är hon hos godt, hederligt
folk? har du ställt allt godt och väl?»
«Ja», svarade Ludvig, «hon är hos en aktningsvärd familj; hon
skall bli en god, ädel* flicka.»
«Hvar är hon?» frågade Adolf med ifver.
aJag vill ej säga dig det; du finner sjelf orsaken», yttrade
Ludvig. «Om du verkligen älskar flickan, så är det dig nog att
hon är lycklig, att hon är undanryckt förderfvet, och om du är
min vän, som du är, så tror du mina ord.»
«Ja», sade Adolf, och såg dystert ned framför sig, «du tror
mig icke, du fruktar att jag skulle öfvertaga min fars roll.»
«Icke just det», svarade Ludvig, småleende; «du kan ej bK
hennes förförare med beräkning; men du är ej ännu nog lugn, nog
sansad, du har ej reda på dina passioner, du kan ej tämja deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
