Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - VI. Herdeqvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stormar, du skulle förgå dig, da skulle lida och kanske göra äfven
henne olycklig.»
«Men», sade Adoli* «om jag ville ärligt fria till flickan och
gifta mig med henne?»
«Det bör du ej göra», yttrade Ludvig.
«Bör jag ej?» frågade Adol£ högst förundrad, «och detta säger
du — du, som sjelf af alla krafter arbetar för de lägre klassernas
emancipation, som så gerna ser att alla fä lika rättigheter, att
jemnlikhet skulle finnas.»
«Ja, du har rätt», svarade Ludvig och smålog åt sin väns
hetta; «men jag tror likväl, att du ej bör tänka på att gifta dig
med flickan.»
«Du är mig en gåta», sade Adolf, icke utan en anstrykning
af missnöje.
«Gåtan är lätt löst, bäste Adolf», började Ludvig. «Låt vara,
att ståndsskilnaden i sig sjelf är en chimére, att alla menniskor
ega lika rättigheter och lika menniskovärde; men ser du, denna
chimére är ännu en af de krafter, som framdrifva händelsernas
hjul, och upphör ståndsskilnaden, så stannar hjulet Är det för
dig verkligen nog, ätt din hustru är en god, oskuldsfull och skön
menniska; fordrar du icke mera af henne, fordrar du ej bildning,
talanger af henne? Med ett ord, du fordrar, att hennes själ äfven
i kunskaper skall stå i ett visst proportionelt förhållande till diim
egna kunskaper, din egen bildningsgrad. Äktenskapets lycka
består ej endast i kärlek, den beror äfven på vanor och seder; du
fordrar harmoni i allt, ända från öfverensstämmelsen mellan lynne
och hjerta, ända till sättet att gå, att bära hufvudet, att nyttja
händerna och att tala. Du fordrar harmoni i idéer; ty hvad är
karlek annat än den innerligaste, den sannaste vänskap, och hvad
är den utan depna: blott ett sinnligt rus, som förgår. Men
vänskap och kärlek äro ej annat än en utvexling af känslor, af idéer;
och huru vill du vexla med den, hvars mynt äro slagna efter en
annan myntfot än din, som hafva annan halt och annat värde; allt
måste då gå i bråk: du kan ej räkna jemnt med henne. En annan,
sak är att söka befordra det lägre folkets emancipation. Man,
fattar detta ord oriktigt, om man dermed menar, att man på en
gång bör frigöra massan från sitt betryck —> äfven detta är en
vacker idé, men låter ej utföra sig, emedan massan ej eger för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
