Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ur småskogen och plötsligen stannade, då han fick se Clara
blek som en marmorbild bredvid Fidéle.
«Det är, parole d’honneur, Clarisse», hviskade han till hälften
bestört och närmade sig försigtigt «Jag måste väl dock hafva
skjutit bom; riktigt, det är den der Fidéle jag skjutit.»
«Det var», fortfor baron Sebedeus, «rätt oangenämt att skottet
träffade Fidéle; det var skada på hund. Ålund sade att hari var
af god race, hade dubbelsporrar. Var inte ledsen, bästa Clarisse,
jag skall skaffa er en valp af veritabel spansk race, en hundvalp
af salig mammas race. Det är kallt, ni får lof att akta er mans
tillkopimande hustru, ha, ha, hal En hund är dock ingenting
annat än en hund. Ålund, tag hit eau de cologne, fröken har
blifvit altererad.»
Clara hade ej hört ett ord af hela det vackra talet, men nu
såg hon upp, pekade på strömmen och sedan på Fidéle. «Det är
förbi!» sade hon, «förbi för evigt!» och störtade derifrån.
«Hvad står påP» frågade Gösta, som nu framkom till stallet
«Åh jo, Clarisse var här och blef så högst altererad öfver sin
hund. Hvad tycker du, Gösta, jag sköt bom och fallde Fidéle i
stället för haren. Nå väl, skadan är skedd; men det var sannt:
Ålund kan stoppa bulvaner. Hör du, Ålund, stoppa upp Fidéle
der; jag skall gifva henne igen hunden på vår bröllopsdag. Parole
d’honneur, det blir en behaglig attrapp.»
4. Blomman»
Förliden höst, vid den tiden, då Taglionis attituder förtjuste
Stockholms-publiken och tidningarne voro uppfyllde med
tåspet-sarnes estetik; då folket åtog sig rollen af den frejdade artistens
dragare och himlen gret sitt höstregn öfver konservatismens och
oppositionens kämpar (kanske «kampar» passade bättre), som nu
för si9ta gången förenade sina krafter i samma sele och för samma
«heliga ändamål», nemligen att draga Taglioni hem till sitt; nog
af — vid den tiden satt enkefriherrinnan Clara Gyllenpatron, tillika
med sin yngsta dotter, en flicka af omkring 18 års ålder, i sin
boudoir på Gyllentorp. Modren var omkring femtio år gammal,
men ännu hade ej alla spår af skönhet försvunnit från hennes
ansigte, ännu kunde man skönja drag af hvad hon varit i sin ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
