Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vingar, än i den gröna vågen, än i den bl& etern; det var
kärlekens, ungdomens och frihetens lycka och fröjd, öfversatta i toner.
Men snart ombyttes styckets karakter: allvarsam och högtidlig
framdånade, efter en smakfull öfvergång af de skönaste brytningar,
«hej Baaaalorum» som en tolk af en högre verlds åskådning, af
mannakraft och sjelfmedvetande. Med mera kraftfulla drag, med
en full stråke förstod konstnären att åskådliggöra menniskolifvets
allvarligare sidor. Yi kunna aldrig förgäta det aUvar, den renhet,
den styrka, som uttryckte sig i Hej!! icke förgäta det aftynande,
det i en englaren ton försvinnande Bassalorum ! I hvars sista
dallringar bortdogo likt en salig ande, som gömmer sig undan
jord-lifvets blickar och ännu från en annan verld tillhviskar oss tröst,
tro och försoning.
Yi återkomma en annan gång till en recension af hvarje stycke
serskildt; våra känslors öfversvallning tillåter oss icke att nu ingå
i en vidlyftig kritik öfver partikulariteter. Likväl måste vi
erkänna, att kapellet gjorde sitt till och att h:rr Randel och
Gehr-man med temlig renhet föredrogo de små partier, der man kunde
få höra dem serskildt; men att för dem, liksom för alla andra,
mycket står att lära af hr Pinaquinto, hvilket omdöme troligen
icke skall stöta de omnämnde herrarne, hvilkas förtjenst vi i öfrigt
icke vilja disputera.»
Sådan var min recension af hr Pinaquinto, och man kan ej
neka, att man uti den finner en klar uppfattning af konstnärens
«skaplynne» och en lika klar framställning. Konstkritiken är till
endast för att åskådliggöra en konstnärs eller ett konststyckes
relativa värde, och onekligt är att man, på det sätt jag går till väga,
skall begripa det. Jag leder på detta sätt den musikaliska
publikens smak och skönhetskänsla, och det är möjligt att man vid
nästa representation kramar ihjel hr Pinaquinto, eller åtminstone på
något handgripligt sätt låter honom känna den allmänna
förtjusningen, och när hr Pinaquinto efter konsertens slut skall gå hem,
är det ej rådligt att han faller omkull; den hänryckta publikén
skulle då troligen draga honom hem — vår svenska beundran har
inga gränser.
Jag föreställer mig just hvilket uppseende min konstkritik bör
hafva; alla de, som afhört hr Pinaquinto och som icke visste hvad
de skulle säga, få nu ord i munnen och en skeppslast beundran;
C. A. Wetterberghs Sandade Skrifter. II. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
