Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hört en mensklig stämma, men straxt derefter funnit att det blott
rar en vindens suckning mellan tallarne.
Som ett öfvergifvet barn satt han der åter ensam och i
djupare tystnad än forut. Han kände något så tungt öfver bröstet,
och den gamle började gråta; strida, varma tårar follo ned på
kinden; hastigt stod åter Anna inne med thébrickan och två klart
lågande ljus; forst då återkom herr Trygg till sig sjelf och drog
fram sin näsduk och tryckte den mot ögonen och sade:
«Lilla kusin har gjort sig alltför mycket besvär.»
Anna htfde dock märkt att han gråtit och fattade hans hand:
«hur är det — gråter ni, herr Trygg P» —
»Åh nej, Gud bevars, lilla kusin, det är blott en gemen snufva.»
«Nej, nej, ni gret, herr Trygg», sade flickan — «®i tycker att
ni är så ensam, är det ej såP — var det ej mitt samtal som
rubbade ert lugn? säg — säg mig uppriktigt», bad hon och
betraktade den gode mannen med sina bedjande ögon.
«Jo, ja — ja, kusin, så var det», sade gubben.
«Trösta er då, herr Trygg — ni är icke den ende som är
ensam, jag är det också. — Tror ni inte att en ung flicka också
ofta kan känna sig ensam och öfvergifven P — När ni blir ledsen,
så klaga för mig, herr Trygg, jag hör gerna på er — jag vet
hvad er sorg vill säga.»
I detta ögonblick hördes steg i förstugan och rektorns kom;
men herr Trygg var munterheten sjelf hela qvällen, och då han
kom hem, kunde han icke sofva; ty nu fanns det dock en, som
deltog i, som förstod hans öde. Och småningom utvecklade sig
denna idé ända till beslutet att fria, och Anna sade ja, emedan
hon förstod att på detta enda ord en redlig menniskas hela lifs
lycka berodde. Så obegripligt hade hela affären gått till.
I dag hade middagen redan stått länge fardig, och han kom
ej, den gode mannen. Anna hade väl hundrade gånger böjt
undan blommorna och sett nedåt gatan, men ingen Trygg syntes till.
— «De bruna bönorna bli rent af torra, och det är ändå hans
favoriträtt», sade Anna vid sig sjelf, då hon återkom från köket.
Men ingen herr Trygg kom.
Der borta på kontoret hos patron föregick en alldeles egen
scen. Underrättelse hade kommit att skeppet Amelie under en
laber kultje och i det vackraste väder hade sjunkit nära engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
