Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men hvarföre ej hoppas det bästa», infoll Anna och satte
sig bredvid gumman, «det kunde ju vara én möjlighet att Gustaf
blifvit räddad; fäst er vid det hoppet!»
«Nej, kära Anna, plåga mig icke», bad gumman, «låt Gustaf
vara i frid, tala icke om honom, mina vänner, I veten icke huru
det skär i hjertat, då hans namn nämnes.»
«Ja, men, min goda fru Hellmer», infoll herr Trygg, «ni skulle
väl dock bli glad om er son lefde P»
Den gamla teg några ögonblick.
«I gören mig nu en svår fråga», sade hon; «ack ja, Gud skall
veta att jag höll af min egen gosse, min enda Gustaf, — ja, Gud
skall veta att jag bittert söijer att han är borta; men jag tackar
också Gud, ty nu är han ifrån denna onda verlden; om han
lefvat, kanske han ej blifvit den jag hoppades — kanske han som
andra fallit i verldens många snaror — jag vill åtminstone tro
det; ty det är ändå en tröst. Gud gör bäst och visast i allt.
Herren gaf och Herren tog: välsignadt vare Herrans nämn. Men
tala ej om detta ämne, vdet plågar mig; — tala om annat.»
ffFängers har en stor bjudning; det är ett ämne som icke
smärtar oss att tala om.»
«Nej, viset inte», yttrade rektorn, «om icke landshöfdingen vore
der. Jag begriper icke huru en högre embetsman så kan glömma
sig; — det smärtar mig att penning-vingleriet på detta sätt lånar
ett slags glans af kronan, då kronans högre embetsman ej anse
under sin värdighet att på vänskaplig fot umgås med menniskor,
som hvarje hederlig man borde förakta; det demoraliserar folket,
ger massan en fast tro på att penningen gäller allt och dygden
intet. Huru vill man sedan fordra, att denna massa skall utmärka
sig för goda seder, då man så uppenbart föraktar hedrens
fordringar.»
«Men patron Fänger är mäkta rik, och som sådan gör han
dock nytta i det allmänna», yttrade herr Trygg och drog en stor
rökhvirfvel ur pipan; «gör han skada åt den enskilde, så gagnar
han dock det hela, som alltid ett kapital gör, samladt på en hand.
Kapitalisten måste sätta många i arbete, och genom arbete
fördubblas och sprides kapitalet till många.»
«Åh ja», infoll rektorn, «det gagnar söm en farsot, ty många
få ärfva, och det är nyttigt att folk dör emellanåt. Åh ja, så till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
