Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh, hon kan ju gerna kallas fru messingslagerskan och fru
gyllmakerskan eller något dylikt», sade löjtnanten; amen, mamma
lilla, saken är svår att hjelpa, då både pappa och Augustd äro
för den; och här är ej annat att göra, än att mamma håller emot
så mycket som möjligt, fastän det troligen ej lyckas. Emedlertid,
mamma, vill jag ej veta af den förbindelsen, och på brolloppet
komma vi icke.»
(cHerre Gud fader», sade gumman, «jag trodde väl aldrig att
jag skulle få en sådan sorg af Augusta; men förstånd är ej att
vänta af de unga, när de äro kära. Jag kan ej göra annat än sätta
mig emot, men du känner pappa: hvad han vill, det vill han med
besked.»
«Ja, jag känner nog det», yttrade Thorsten och strök opp det
redan tunna håret öfver hjessan.
«Ja, du skulle blott hört i middags», återtog gumman, —
»karlen var vild främmande, men pappa ville inte vänta en enda
smula på maten, utan bjöd honom straxt att sitta ner; jag höll
på att skämmas ögonen ur mig, men hvad brydde sig pappa om
det? jo, lika mycket som om att jag håller af dig och lilla
Stefanie; pappa är ej mera nöjd med er för det.»
«Ja, mamma lilla, pappa må tänka hvad han vill, jag skall
alltid vara lika mot Stefanie.»
«Gud välsigne Thorsten», sade pastorskan och klappade
honom; — «men du har ingen tröst att gifva.»
«Nej, mamma.»
Deras hemliga samtal var slut, och då de, på skiljda vägar,
återkommo, betraktade pastorn länge sin goda hustru med ett par
missnöjda ögon, som hon kände igen och som voro henne svårare
att möta än en hel här af olyckor. Det var klart, att pappa märkt
den hemliga konferensen och ej billigade den.
«Hör mor!» sade gubben, «har du godt öl, så’ tag in
silfver-kannan full af det bästa. Hellmer, vet jag, dricker väl ärligt godt
svenskt prestgårdsöl, sådant som mor brygger det.»
Denna lilla artighet åt ölet försonade åter den goda frun med
sitt öde, och hon kom snart in med en gammal silfverkanna, det
fattiga komministerhusets enda dyrbarhet, en ärfd pjes på hvars lock
Gustaf Adolf den stores begrafningsmedalj var infattad.
Emedlertid harmade det henne ändock något att silfverkannan skulle fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
