Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hoppades på lyckligare konjunkturer för sädeshandeln,
på vinsten af ett tegelbruk han anlagt, på omätliga summor han
skulle förtjena genom att uppfödå slagtboskap; men alla dessa
förhoppningar slogo mer eller mindre felt.
Af dessa orsaker undvek han, så mycket han kunde, att vara
ensam med sin hustru; ty hennes reflexioner voro sannare än hon
sjelf visste, och löjtnanten kände mer än väl, att han ej användt
sin förmögenhet som han bort, och fann sig således sårad af sin
hustrus oroliga frågor.
När derföre Thorstensholms-herrskapet kom hem, gick Stefanie
opp på sitt rum med den lille gossen, som der hemma sköttes af
en gammal barnpiga, som blott då fråga blef om visiter ej följde
med sin älskling, dels emedan det besvärade henne sjelf, dels
derföre att löjtnanten ansåg lilla Hedda för mera presentabel i
sällskap än gamla Lena.
Man hade således blott lånat Hedda af gumman Lind der
nere i flygeln, och så snart lilla arfvingen hade blifvit öfverlemnad
åt sin ordinarie vårdarinna, sprang Hedda som en hvirfvelvind ner
till mormor och berättade andtruten allt hvad hon visste eller
trodde sig hafva inhemtat.
Löjtnanten bodde på sin sida, skiljd från sin hustru af en hel
rad rum och mörka korridorer, i ett par temligen vackra kamrar,
hvilkas väggar voro prydda med gevär, värjor, jagt väskor, riåpiskor
och dylikt, och i allmänhet buro stämpeln af en menniska, som
framför allt var road af jagt, eller åtminstone syntes vilja
tillkänna-gifva, att han var en äkta afkomling af det gamla ridderakapet,
som älskade äfventyr och hatade böcker; ty något mera, än ett
reglemente utan permar och en så kallad hästbok, fanns ej i hans
grannskap.
I Stefanies rum var det helt annorlunda; hennes toilette var
öfverfylld af dessa många vackra öfverflödsartiklar, som just vid
denna tid böljade flöda in i landet, dessa nätta lyxsaker, som
fägna ögat och gifva det trötta sinnet ett ämne att leka med, denna
roccocostil, som motsvarar den förvirring i bilder och tankar, som
utgör lättjans följeslagare; alla dessa saker voro skänker af
hennes man, aom uttömt all sin uppfinning för att komplettera sin
hustrus toilette, men som aldrig gjort sig möda att fylla en* enda
tomhet i hennes l\jerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
