Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sig ned och gret bittert. Gomman Lind markte snart flickans
upprörda sinnesstämning.
•Do gråter, barn», sade hon, ’hvarför gråter duP Herren
vakar jo öfver ditt oskyldiga hjerta, i dag som i gftr, och som från
din födslostond; gråt icke, men bed till God.»
Men flickan fortfor att tyst gråta.
«Bed God», började den gamla åter, «bed God, att han måtte
bibehålla dig i sin sanning och fraktan, no och till evig tid;
med ett oskyldigt och rent hjerta kan do nalkas honom med glad
förtröstan och ntan tårar — det är blott vi gamla, som samlat
syndabördan på oss, som behöfva med tårar och förkrosselse på
våra knän krypa Aram i stoftet till förbarmarens throno»
Flickan såg opp, de sköna djopblå ögonen branno af en egen
glans, allvar och smärta blickade ot or dem.
•Mormor, man kan blifva gammal på en timma», sade hon.
•Hvad säger do, barn?» frågade gomman med oppmärksam
spänning.
•Jo», sade flickan och satte sig bredvid henne, «ni skall få
veta allt; jag vill, jag kan ej dölja för er något.» Och no
berättade hon, med många afbrott, det vi redan veta om mötet i
trädgården.
•Det var en faslig menniska», sade madam Lind ändtligen;
•bed God bevara dig för en sådan olf i fårakläder. Ja, jag trodde
honom aldrig, det var något i hans ansigte, som jag kände igen,
en förderfvets stämpel.»
Hedda såg länge tyst och tankfdll framför sig; men den ena
tåren efter den andra föll ner på den blomstrande kinden.
«8e så, trösta dig», sade gamla mormor och klappade henne;
•vid dig har intet orent kommit, t&em renom är allting rent,
trösta dig.»
•Men, mormor, om jag no hölle af honom, hölle af honom
mer än mitt lif — hvad säger ni dåP»
•Kära Hedda, så syndigt måtte do väl aldrig tänka», yttrade
gomman allvarsamt.
•Jo, mormor, så är det, så är det. Ack, mormor, jag hörde
en gång en saga i min barndom, hor en orm tjosar en liten fågel,
hor odjoret öppnar gapet, och hor den lilla fågeln darrar som ett
asplöf och sjnnger, men inte kan fly; hora ormen närmar sig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
