Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kan d& ej förändra sig öfver, att det gamla svalget
mellan de rike och de fattigare skulle bli ftnnu större än förut, sär*
deles då det tycktes, som faran endast gällde de senare; och detta
gjorde, att de maktegande mest sysselsatte sig med vetenskapliga
disputer, och läto eländet gripa omkring sig horn det ville.
Öfverstelöjtnant Rackelhane och borgmästaren assessor Melon
vandrade en dag nedåt gatan, inbegripne i ett djupsinnigt samtal
om den herrskande sjuklighetens lynne; de voro af motsatta
åsigter, ty öfverstelöjtnanten trodde på det epidemiska, men assessorn
på det kontagiöea.
«Det är märkvärdigt, fastän ganska väl», sade Eackelhane,
ccatt epidemien ej angriper andra än det sämre liderliga folket på
Strandgatan. Epidemiska konstitutionen är sådan, att den icke
angriper andra än dem, som lefva oordentligt och osedligt.»
•Enligt min enskilda åsigt», pustade assessorn, «så ligger detta
deruti, att kontagium, liksom ett fint frö, faster sig på deras orena
hud och intränger med sina rötter i deras inelfvor, Bror har för
öfrigt jnycket rätt, att ett ordentligt sätt att lefva och munterhet
och mod äro det säkraste preservativet.»
«Ja visst, man skall inte tänka på hela saken och nyttja
flaggduk närmast kroppen», yttrade öfverstelöjtnanten; tonen kontagiös
är ej sjukdomen; man har exempel från Petersburg och Riga, att
man kan ligga på samma sängkläder. Nej, det är bestämdt
epidemiskt.»
I detsamma kom notarien Tasselström med hastiga steg nedåt
gatan; den gode mannen var mycket blek och såg liksom förvirrad
ut. Assessor Melon gick, när han såg notariens bleka fysionomi,
afsides i rännstenen, för att utan någon slags kontakt komma förbi
honom; ty onekligt var, att han såg misstänkt ut.
Öfverstelöjtnanten observerade icke mannens blekhet, förr än
de voro hvaradra mycket nära.
aHvad går åt notarien?» frågade han med beskyddaremin.
«Åh> j*g tror jag dör», yttrade denne och tog af sig hatten.
ffHvaP Hva baP är herrn sjuk?» frågade nn
öfvarstslöjUan-ten häftigt, «och så skäms herm inte, ntan löper inpå folk på
sådant sättl Hem med sig och lägg sig och ta in kamferisdiopper,
fem stycken hvar femte minut, och ta två käringar att frottera sig
dagtigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
