Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en höstafton, jag satt i Minas kammare; hon satt i
mitt knä och gret, gret bittert.
«Allt skall bli vfil, Mina lilla», sade jag, otro mig, tro mig
och trösta dig.» — Men det brände i mitt bröst, jag var rådlös,
ty allt måste röjas; vän, ära, allt måste uppoffras. «Jag skall
gifta mig med dig, Mina!» löfvade jag, «och skammen glöms,
allting glöms, och Trygg förl&ter oss säkert.» Men flickan smälte i
tårar, jag kunde ej trösta; man skall ha ett rent barnahjerta, for
att ingjuta tröst i en annans.
Så hade jag sutit länge och gjort fåfänga försök att trösta
den förförda arma flickan, då jag flck höra i nästa rum flickans
mor i samtal med min svikne vän.
«Jag begriper inte hvad som går åt barnet», sade gumman;
ffhon gråter dag och natt, och tycks vilja säga mig något, men
tiger, så snart hon böljat; jag tror, hon drar ihop till någon
sjukdom, ty sådan har hon aldrig förr varit; och, Herre Gud, den
beskedlige, ädle grosshandlaren, han söker att trösta henne derinne j»
«Mina, sätt dig på stolen», sade jag ifrigt och sökte göra
mig lös från den förtviflade flickan, men förgäfves, hon hängde
om min hals, då Trygg steg in otoh förundrad stannade midt på
golfvet.
Jag sökte att antaga en lugn min och sade: <dilla Mina ar
mycket ledsen, men det går snart öfver.» Då löste flickan sina
armar från min hals och störtade på knä för Trygg, som tycktes
darra i hvarje lem.
aFörlåt mig, förlåt oss begge, för Jesu Christi, förbarmarens,
den eviga kärlekens skull, förlåt, förlåt!» hviskade hon och
omfattade hans knän.
«Mina! sansa dig», sade Trygg med en lindrig darming på
rösten. «Säg, hvad är det, jag förlåter dig, och», tilläde han
långsamt och med en djup suck, «er begge, hvad är det?» Han
löste sakta upp flickans händer och satte sig på en stol och tog
henne om lifvet, der hon ännu låg knäböjande. «Säg ut, arma
flicka», sade han, och de eljest så stela dragen smålogo, som en
engel skulle småle åt en ångrande syndare, «säg ut, jag gissar allt.»
«Ja, ja, det är som du gissar», sade flickan och böjde sig ner
i stoftet. Då vände Trygg sina ögon på mig, der jag, djupt
for-krossad af ånger och skam, stod som förstenad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
