Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Äi defc sannt, som hon säger P» frågade han och betraktade’
mig lUgnt, men utan hvarken hat eller forakt.
«Ja», var mitt ienstafviga svar.
Då vände sig Trygg från ljuset; men jag såg likväl huru
några stora t&rar sprungo fram och i fallet gnistrade som juveler
mot det dunkla skenet. Men han söndertryckte dem snart i
ögonvrån och sade, nästan skämtande: cSåledes blott jag — nå väl,
sviken af begge, de ende jag älskat här på jorden; men det gör
ingen ting. Willner, det är din pligt att bibehålla hennes ära.»
*Ja.»
«Hör du, Mina», sade Trygg och lyfbe henne upp, «han är
bättre än jag trodde; ni blir ett par, ni begge. Lycka till, min
flickan, tilläde han och kysste henne på pannan — akanske du blir
lyckligare nu — lycka till, Mina.»
Han reste sig långsamt upp och nästan bar den vanmäktiga
flickan bort till mig.
«Se der, Willner», sade han, «tag. henne, stöd henne, var
hennes vän, som jag har varit — då kunna vi åter bli vänner.»
«Du hatar mig således», sade jag; «ja, jag har förtjent det.»
«Hatar? Nej, Willner, jag känner dig för väl att kunna hata
dig. Gud gifve, jag kunde hata er begge», tilläde han och slog
begge händerna for ansigtet; «Gud gifve jag kunde hata — lär
mig att hata; hur går det till att önska en annans ofördP Ni
tigen begge; nej den konsten kan ingen lära mig.»
Jag har sett menniskor dö i förtviflan, falla i raseri af smärta;
men något så förskräckligt, som då min trogne vän bad Gud att
kunna hata mig, har jag aldrig upplefvat.
•Farväl», sade han, sedan han lugnat sig, afarväl.»
När han gått, kom modren in. «Hvad i Guds namn står på,
herr grosshandlareP Trygg gick nästan lika förtviflad som Mina;
bäste herr grosshandlare, ni som alltid varit en trogen vän af både
Trygg och Mina, säg, hvad är det?»
Då bekände flickan allt för modrenj som i början blef alldeles
utom sig, men något lugnade sig, då jag löfvade att, så godt sig
göra lät, reparera saken.
aMen», sade gumman, som mera gynnat partiet af fåfanga,
än derföre att hon förstod Tryggs höga värde, amen om far får
C. A. Wetterbergks Samlade Skrifter, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
