Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«fipela* gode Thorsson», tade löjtnanten vänligt till den
bagande skogvaktaren, «och du, Hedda! din röst har ej förlorat sig.»
Stefanie, som jpottogs med hjertlighet af ställete herrskarinna,
bad detsamnp, ooh enart stämde de äter Upp. Det lAg någonting
enkelt oek dook så kraftigt oeh ljuft i Thorssons epel, att
Thorsten nästan trodde sig hora en virtuos, som for ro skull blott
spelade i en, bondstuga; lilk Hedda, som hoa ännu alltid kallades,
sjöng dertill så rent och klangfullt, att man ej hade n&got öfrigt
att öaska; men granna vieor äro ej långa, ock det musikaliska
paret tystnade derföre snart.
«Tack, Thorsson! taek, Hedda!» sade Thorsten och Stefanie
nästan liktidigt.
«Åh, det är ingenting att tacka för», yttrade Thorsson; amen
hvar qväll, när vi sta tat vårt dagsarbete, tar. jag fram min gamla
fiol, och så spelar jag litet, ooh Hedda, hon sjunger hon. Man
skall roa sig med något, när man är trött ook ej kan företaga
sig> riktigt, arbete.»
«Vet hennes nåd», sade Hedda sakta till Stefanie, «vi ha rätt
roligt i vårt lilla torp, allt går sä lätt och lustigt; för si, hennes
nåd, vi arbeta för framtiden, ooh for lilT Anna; Gud välsigne
barnungen, der hon sofver*»
«Och ni ären således lyckliga begge P». frågade Stefanie.
«Ja, Gnd ske lof, jag är’ nöjd med Thorsson och han med
mig, så att inte betydde krokanen, som föll sönder, något. Vill
inte hennes nåd se min dräll i väfstolen, han går i åtta skaft, men
aå blir han grann också. Se hit.»
Stefanie betraktade* en liten dräll väf, den var ganska väl väfd
och efter ett eget, nytt mönster; hon anmärkte detta.
«Ja, hennes nåd, det har Thorsson räknat ut åt mig, han kan
lära sig allting och kan allting, alltid vet han Tåd och fhnderar
ooh arbetar gör han beständigt; se ’alla dessa husgeråd har han
gjort sjelf», fortfor hon ooh pekade med stohhet på de rödbetsade
fnrumöblema, som prydde rummet.
Stefanie gladde sig åt Heddas stohhet öfver sin man; ty en
så sann tillfredsställelse lyste nr den unga hustruns ögon, att den
smittade af sig.
Under tiden hade Thorsten inlåtit sig i ett långt samtal med
den redlige Thorsson angående skogen, om jagten, och om det lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
