Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åkerbruket kring torpet; en och annan gång flög der liksom ett
moln forbi själen, då han tänkte på, att allt detta snart ej mera
var han9; men det trefliga, lugna, fridfulla hos den fattige
skogvaktaren i den trånga stugan liksom hviskade till honom och sade:
man behöfver ej ett gods, ej en hel skog och ett slott, för att
vara lycklig.
Det mörknade allt mer, herrskapet tog afsked, och Thorsson
följde de båda makatne öfver skogen, ända till deras utgångspunkt,
det kinesiska templet; der tog han. afsked ooh vahdrade tillbaka.
«Thorsson är», sade Thorsten, «en helt annan menniska sedan
han blifvit gift,, nu är han ptfaisara och lycklig; förut var det
alltid något, som tryckte honom. Åh ja, att lefva ensam midt i
skogen göt ej smnet gladare; nej hör, nu sjunger han på hemvägen.»
Det var en glad visa som skallade genom skogen.*
«Hör, Stefanie, när skola väl vi bli så glada, att vi sjunga
morjgon oeh qväll, som idesse begge?»
«Jo, käre Thdrsien, här vi, som han* hafva arbetat hela da*
gen», sade Stefanie oeh klappade honom på* kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
