Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den der åkern hade han röjt upp ur vildmarken, han tåg
en-buskame, när de föllo, han säg äter hvaije sten, som han brutit
upp, eller hvad man kallar «saxat» ner i jorden. Ändtligen såg
han också uppåt, det var på ett par körsbärsträd, som han
planterat i sina pojkår, och i hvilka nu hans gossar klättrade.
Ändtligen steg han in i kojan, satte yxan i spisel vrån oeh
gick bort till sin hustru, som varm ooh oförtruten bultade i en
väf, under det att en liten flickunge kröp under väfstolen oeh sökte
efter spolar, som fallit ner.
«Tyst, Maria», sade han, «med det der, jag skall omtala något
nytt; vi äro uppsagda från torpet.»
«Hvad säger dnP Åh nej! inte är det sannt?» sade hustrun
oeh stannade väfven.
«Jo dui den nya frun vill öka på dagsverkena, och spetoren
vmr riktigt ovettig på mig, för det att jag hade brakat upp
torpet; det skutte .väl hin onde gjort, om inte jag tänkt att vår Pål
skulle få det efter oss. — Der menade han på, att torpet na var
så godt som ett litet hemman. Ja, sa’ jag. Och det utgjorde
således alldeles förlitet skatt, sa* han. Det kan jag inte si, sa’
jag, ty det är mitt arbete som gjort torpet till hvad det är, och
mitt eget arbete är också min egendom, sa* jag. ’ Då blef han arg
oeh sade: vill dn inte göra hundra dagsverken till, så uppsäger
jag dig/ Låt gå! sa* jag, ty jag blef arg på den stymparen, och
så satte jag bomärke under ett papper — och nu är saken
afgjord .»
•Men, Herre jemine», sade hustrun, «hvad tänkte da på? inte
kunna vi flytta från allt hvad vi odlat?»
«Jo visst, Maria, vi fä falle lof; ty ta vi hundra dagsverken
ifrån, så få vi lof att .hålla dräng; hade Pål varit stor nog ooh
«styf», så hade jag kanske gått in och ställt till på femtio år for
kontraktet, men si, nu går det inie. Dessutom», tilladp han
långsammare, »dessutom är denna «råtkqjan» snart så pass, att hon
ramlar ner, och då sitta vi på bara marken; ty inte bygger det
der folket opp hus. Jag hörde just Ola i Kärrhagen få ovett, for
han sa* att der behöfdes orepeteras» om golfvet» ooh det tror jag
nog, for de ligga rakt på jorden derinne, oeh Olas hustru dog i
fjol, för ingenting annat, sa* pastorn, än derföre att hon låg på
det uppruttna golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
