Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den arbetsamma är Du blid: .
An s&g jag icke n&gon tid
Att den, Dig trogen blifvit,
Du, Herre, öfaergifrit.
Sedan psalmen var slutad, läste han Fader vår och
välsignelsen, och steg ner frän den improviserade predikstolen.
•Gud välsigne avåran» Berndt Willner», sorlade n&gra röster,
och tio män trängde sig kring honom, med M&rten i spetsen.
«Se», sade Märten, ahär stå vi alla, — åh ja, patron ser
hvarför jag ej kan tala, som sig bör», interfolierade han, och st;ök
sig med bakvänd hand öfver ögonen, omen nog af, Gud välsigne
våran egen Berndt Willner, som lärde oss att förena vårt arbete,
i stället att strö bort det; Gud välsigne honom for det, det är
allt hvad vi skulle säga.»
aTack, tack, mina vänner», sade Berndt med ett mildt
smålöje, atack! det jag gjort är intet; ni sjelfve han gjort allt.»
Nu tågade skaran åter till dansplatsen, fiolen gnällde i
spetsen för tåget, och ungdomen jagade hvarandra på de små
gång-stigarne, som yra killingar. Men nybyggrarne stannade hemma,
för att taga sina hus i besittning, och snart såg man här ooh der
en svag rök hvirfla ur skorstenen, till ett tecken att husmodren
försökte, om spiseln riktigt rök ut.
Men ungdomen dansade på kullen, till dager ljus.
I Skogstorpet hade imedlertid föregått en helt annan scen.
Patronessan Fänger satt nemligen, på eftermiddagen, vid sin
sons säng; så hade hon ftutit dagar ooh nätter och understödt
Adolfs dignande hufvud. Han sof lugnt, som det tyoktes. Hans
ansigte var blekgult, som en åldrig marmorbild, hans läppar
half-öppna och andedrägten, lätt men ojemn, flämtade mellan dem.
Men åter log detta bleka anlete, som fordom, då det blomstrade
i barnslig oskuld ooh frid.
aSe, Hedda!» sade patronessan till Hedda Lind, som satt vid
8ängfötterna, «ser du, så log han, då han var liten, då han var
ett barn, ser du, det är ju, som då ett barn ler i sömnen.»
aBarnet kommer väl hem igen», sade Hedda, aoch lägger i
ordning i sitt dockskåp, der tiden och olyckan ställt allt i oord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
