Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindner gick hvaije dag i skolan och herr Efterström fick
njuta mycken ledighet, hvilket s&rade hans egenkärlek. Den unga
presten hade således redan två fiender i socknen, men nästan
ingen vän, emedan blott få kunnat uppfatta hans värde.
VII.
Baron Ärenrot*
Baron Arenrot var en gammal man, som genom en lång följd
af år bott inom församlingen, och som åtnjöt det slags anseende,
att man i allmänhet icke vågade säga något om baronen.
Länsmannen och en hel svärm andra i socknen voro hans trotjenare,
och han begagnade flera vid förvaltningen af sin egendom.
Baronen var en liten, mager man, med skarpt markerade drag, spetsig
näsa, tunna läppar, bred, framstående haka: allt gaf honom
stämpeln af en slug och hård natur. Att samla penningar var hans
lefnadspassion; men han var tillika from och i det yttre en god
kristen, i den vetenskapliga meningen, icke i den enfaldiga.
Det var naturligt att Lindner snart gjorde bekantskap med
socknens magnat och helsade på vid Skoningslösa. Han mottogs
på det mest förekommande sätt af baronen, och några dagar
derefter blef han bjuden till en middag, som baronen anställde för
en mängd stadsfrämmande.
Prestens lif är vexlande, han måste se menskligheten i alla
dess skiftningar från dager till djup skugga, och han måste ofta
beklaga, att skuggorna äro det mesta af taflan. Just morgonen
den dag, då Lindner tillika med prosten skulle till den stora
middagen på Skoningslösa, fick han ett sockenbud till en af godsets »
underhafvande. Han reste dit, och på de oländigaste vägar hann
den unga presten fram till stället, ett torp, hvilket baronessan
kallat /Sans souci. Det var en nära kullfallen koja, som,
inhägnad inom en trång gärdesgård, låg i en den mest förtjusande trakt
vid stranden af en sjö. Ett par bleka barn suto på stranden och
lekte med stenarna, och en medelålders qvinna, höljd af trasor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
