Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta talat med Ärenrot om, att han der skulle bygga ett tempel
eller en Belvedere.»
»Stället är ganska vackert», sade Lindner, sorgligt småleende
åt friherrinnans romantiska förslag, »skada blott att folket der är
så fattigt.»
«Åh ja», suckade friherrinnan, «det är mycket fattigt för dem,
stackare; Gud vet hvad de ha att lefva af. — Imedlertid, mitt
herrskap», fortsatte hon till sällskapet, »om Ärenrot inte har
der-emot, så kunde vi ju dricka vårt thé der borta vid Sans souci i
det gröna; det är något rart att visa vårt främmande ... en
sådan utsigt finner man knappt i hela provinsen.»
»Fru friherrinnan», inföll en främmande herre, med glasögon,
»är ännu lika känslofull som fordom, då jag hade den äran vara
bekant i fru friherrinnans föräldrars gästvänliga hus. Jag mins
ännu med hvilken smak fru friherrinnan spelade harpa — och en
röst sedan! ... en förtjusande röst. Fru friherrinnan fortsätter
väl ännu en konst, som tycktes tillhöra friherrinnans väsende?»
«Åh ja, jag sjunger något ibland, obetydligt naturligtvis; här
ute på landet har man så få tillfallen att evertuera sig.»
Nu satte sig sällskapet vid bordet, som dignade af de allra
utsöktaste läckerheter. Sällskapet var muntert, vänskap och
artigheter svärmade som mygg öfver bordet; men den unge presten
satt mulen och dyster midt i öfverflödet, och om han smålog åt
ett infall eller af artighet, så lyste dock en bitter känsla igenom.
Han kunde ej rycka sin tanke från det usla Sans souci, den
döende husfadren och de hungrande barnen . . . och sedan
friherrinnans: Gud vet hvad de ha att lefva af! Ack om de blott egt
hundradedelen af detta öfverfiöd, tänkte presten, blott tusendedelen
af denna rikedom, som belastar bordet . . . Gud vet hvad de ha
att lefva af! Och likväl bo de knappt tusen alnar från
öfverflödet, som utdelas af en känslofull menniska.
Mot aftonen, då solen dragit sid mot vester och en behaglig
vind fläktade genom träden, begaf sig baronens med hela sitt
sällskap till ängen Vid Sans souci. Friherrinnans harpa och nödiga
forfriskningar voro redan der, då sällskapet anlände till stället och
lägrade sig i gräset. Äfven här var det öfverfiöd, blott femtio
steg från kojan, der husfadren kämpade med döden. Då theet
kringbjöds, smög Lindner så mycket skorpor och rån, han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
