Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En slädfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Ja, begge», nickade hon, >begge på en gång.» Ynglingen
teg; en oförklarligt ljuf känsla flög blixtsnabb genom hans sjal;
fliekan såg honom i ansigtet stilla och liksom frågande.
•Ni gör en underlig fråga, goda fröken Lina», sade Lindman,
•sådane tankar skola ej sysselsätta oss nu, då vi äro på en
lustfärd.» Flickan rände bort ansigtet, men svarade intet.
•Ser ni molnet der, som, likt en gondol af silfver, klyfver
rymden? Det seglar så sakta öfver landskapet», sade Lindman.
•Vet ni, fröken, jag har ofta önskat mig att fä segla så der; att
f& hvila på ett sådant moln och med en sakta vind föras öfver
jorden och se den i sin litenhet.»
«Vi sträfva alltid uppåt», svarade flickan, ännu lika allvarsam
som fornt; «vi vilja högt, men säg mig, herr Lindman, hvari skulle
er lycka bestå P — säg mig, huru föreställer ni er framtiden, då
ni drömmer derom?»
•Jag drömmer ofta derom», sade ynglingen. «Jag önskar visst
ej mycket: — ett trefligt hem, några rom, några böcker, blommor
utanför fönstret och frid med hela verlden, — se der min dröm.»
•Och intet vidare, herr Lindman?» inföll flickan.
•Jo, fröken, — jag ville ega ett hemj»
•Och i det hemmet?» fortfor hon att fråga.
Ynglingen teg ett ögonblick, och sedan hviskade han, liksom
han blygts för sin tanke: — «och i det hemmet en som höll af
mig, — höll mycket af mig, — en hustru.»
•Magistern tänker bra långt framför sig», yttrade fröken,
plötsligen ändrande utseende, — •men», tilläde hon, «det der är ett
allvarligt ämne, och nu äro vi snart af sjön, det är säkrare på
landet; jag kan ej neka, att sådan här klar is alltid kommer mig
att rysa, och då kommer jag alltid på sorgliga tankar eller kanske
rättare glada; — jag satt just och beräknade hvad vi skulle tänka
och känna om isen bruste under oss, och vi sjönke i djupet
tillsammans; men nu är faran förbi och mina romantiska griller också.»
Vägeu böjde uppåt land, och snart var sällskapet inne i en
grön snöpudrad furuskog, der vägen slingrade sig öfver backar och
genom dalar.
Grefvinnans släda var långt förut, man hörde blott då och
då bjältaorna klinga, de unga tu hade under sitt samtal kört
långsammare än de sjelfve märkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
