Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II Den gamlas tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu kämpar jag för att åt er dotter få bibehålla enkelheten och
förnöjsamheten, — det vill säga de största rikedomar hon eger.»
«Men goda Dahl», sade grefvinnan, med ett förläget smålöje,
«ni dömmer så strängt; besinna blott, en fröken Liljekors,
arfta-gerska af Liljevik och den sista ättlingen af en familj, som från
urminnes tider utgjort konungens omgifning, — skulle hon isoleras?
— skulle hon utstängas ur den högre societeten, dit hon hör, och
förblifva blott och bart sin mors dotter, och slutligen kanske gifta
sig med en hederlig kapten, som året om skötte sin ekonomi? —
Visst skulle Liljevik vinna derpå; men att Lina just skulle bli
lyckligare då, är mig ej så klart.»
«Ni .målar ganska väl, grefvinna», sade guvernanten, «men det
är ej så min mening. Frpken Lina bör få se verlden, må se sig
fritt omkring; men just derföre ville jag ej, att hon ännu, endast
ett barn, infördes i den krets, der etikettens tusende band knyta
henne fast för alltid, der hennes fåfänga Ynåste vakna till
fördubblad verksamhet, der hon, med ett ord, kommer att bedöjnma sig
sjelf och den verld, som omger henne, alldeles falskt. Säg mig»,
fortfor gumman ifrigare, «säg mig huru kan en ung flicka, som på
en gång väckes ur oskuldens rike och kastas in i ett hof,
föreställa sig annat än att äfven der, under den sköna ytan, ligger
något skönt förborgadt; och ni måste erkänna, min grefvinna, att
detta dock ej vanligen är och ej gerna han vara förhållandet. Vid
ett hof är allt att vinna, allt att förlora för dem, som en gång
begifvit sig dit, lifvet der är ett fortsatt spel om lif och död, och
det är nödvändigt att dölja sina kort för de medspelande: ringen
bror i spel», säger ordspråket, och aingen vän vid ett hof» är ett
ej osannt tillägg. Äfven omkring den ädlaste konung samlar sig
en skara lycksökare, och om de ej lyckas i sina planer, om
konungens skarpsynthet tränger igenom det skal af nit och trohet, som
de bära, så omgifva de honom likväl, äro så att säga en gång
domesticerade på hofvet, och en främling skall anse dem för goda,
för ädla, emedan han ej är van att se lumpenheten innanför
stjer-norna. — Ett sådant fall är det med fröken Lina; hon skall
småningom komma in i hvirfveln och småningom börja, känna hjertat
så tomt på glädje, — samma hjerta som nu är så fullt af fröjder;
hon skall fåfängt der söka efter hvad det är, som felas henne —
hon skall tro, att det är blott förströelse, som hon saknar, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
